katewellings

Efter att ha upptäckt bluetooth på datorn lovar jag fler gryniga bilder med mobilkamera. Hurra hurra hurra!

Ett smakprov på blandat plock under tre år med mobilkamera. Nu kör vi, Kisse släng dig i väggen... And who needs Iphones anyway...


Såhär gör man en pizza. Härnögrillen special 2008

Oh ja. Det är jag

Mitt hjärta. Mitt älskade älskade hjärta. Och ja, han kokade sylt av dem sen. Alldeles själv

Mittuniversitetet. De här finns överallt. Jo.

119.500? Bi-bi-billigt?

Sommar hos föräldrarna 2009

Fiskesemester...

Johan kan det här med överlevnad han...blåbärsris är gott?

Det här ska jag ha som väggtext hemma. En vacker dag så...

Lilla familjen veckohandlar

Jag och "Becca" tog på oss grillorna efter en tids uppehåll (14 år i mitt fall...)

Handelsrätt I, total koncentration. Lärare med läskig GW-likhet.

Årets sommarstyle 2010 enligt Gant... Johan ska få de rosa jeansen i födelsedagspresent..men shhh säg inget. Han kommer att bli SÅ glad. Och ja, jag är ironisk. Mycket ironisk. Jag kommer att skratta ut vem som helst som kommer i dessa skapelser. Och det är ett löfte.

Fan vilken toppblogg det här ska bli nu. Jiiiisus!

Åh, har precis sett kvällens The Mentalist, och jag blir så kär varje gång. Det är så underbart puttenuttigt bra deckarkrafs så man nästan tror att det skulle vara brittiskt. Ovanligt pusseldeckaraktigt för att vara Hollywood. Och en gullig liten kärlekshistoria att toppa anrättningen med. Mucho gusto.

Men, anywho. Nu är det dags att nanna inför morgondagen - det blev hastigt och lustigt så att jag ska jobba imorn också. Vi gillar pengar, oh yes we do. And we want a job, real soon. A steady one so we can get on with out life as grown-ups. Oh yes.

Uppsatsbriefeingen gick i alla fall enligt planerna. Tror inte den kommer att bereda några större problem faktiskt. Jag skriver hellre uppsats en gång i veckan är tenterar, det är då ett som är säkert... Och sen...sen är det klart! Jag är väldigt väldigt positiv just nu känner jag, och det är ju trevligt att vara det emellanåt också.

Nope, sängen nu, imorn ska det hängas med Ellen och Matte, sen på torsdag kommer Erica och Marcus och VIGGO!!! Och sen är det hela påsk-firar-köret. Så jag tror inte att jag kommer att blogga ihjäl mig direkt. Hörs  när vi hörs. Adios amigos.

Vilket jävla nördprogram. Man kanske skulle ta och ha en Super Sweet Twentysix? Med påfågeltema eller något annat lika "classy"? Wünderbares. Wirklich...

Japp den 18 april träder jag in i den exklusiva klubben "vi som är närmare 30 än 20" och det känns väl inte sådär helbra. Eller åldern i sig har jag inget emot, det är tyngdkraften den jäveln som har börjar håna mig. Hängbröst behöver jag väl knappast oroa mig för i första taget, men man kan inte direkt studsa ett mynt på min bakdel om man säger så. Och jag tycker att ögonlocken börjar hänga ner i ögat mer och mer. Det kan ju i och för sig bero på för lite sömn också...säger vi.

Men, poängen här var ju inte att jag skulle klaga på arslets konsistens direkt. För det duger fortfarande alldeles utmärkt att sitta på och nypa i, även om den som provar det på stan kan förvänta sig ett blått öga. Nej poängen var ju att jag INTE HAR EN ANING OM VAD JAG ÖNSKAR MIG!

Tomt. Borta. Putz Weg.

Hur tråkigt känns det då? Jo ganska jävla faktiskt. Jag har allt jag behöver just nu och jag känner mig som en gammal gammal kärring för att jag ens tänker så. Efter mycket om och men har jag i alla fall lyckats värka fram ett par saker till önskelistan, men det är inte många... Suck. Det måste vara åldern?

Ge mig i alla fall gärna:

- Pengar
- En Iphone
- Böcker
- En ny router
- Decleors hudkräm

Men sen är det stopp. Helt sjukt. Jag brukar inte ha såna här problem. Tråkigt tråkigt tråkigt...

Sitter och skrattar åt seriestrippar på nätet, men ska sova sött på örat nu inför morgondagens intellektuella aktiviteter. Åh Gud är det inte sommar snart?

Idag har vi snaskat pannkakor och jag har njutit i stora drag av att faktiskt vara helt ensam och inte behöva gå ur pyjamasen på hela dagen. Man behöver såna dagar också - i alla fall jag. Ibland.

Men imorn är det måndag och då kör vi igen. Jag har en känsla av att det här kommer att bli en riktigt bra vecka!

Oj så skönt det var med sovmorgon imorse, även om jag inte sov så länge som jag först trodde - vi blev ju bestulna på en timme inatt. Tack för den staten, tar du inte nog av mig ändå tycker du?

Helgen har i alla fall bjudit på än det ena och än det andra. Först och främst jobbade jag i fredags, vilket avrundades med lite fredagsmys på tu man hand med min fenomenale man som svängde ihop fläskfilé, klyftpotatis och en stark chilibea. Lite TV-tittande och sen var den fredagen över. Och nej, jag såg inte Let's Dance så bry er inte ens om att fråga...

Igår klev jag upp, åt framdukad frukost och drog till Birsta för att bränna lite pengar. Söta Helena gjorde mig sällskap, och förutom ett par stövlar och ett par leggings kom jag hem en hel del hår fattigare. En väldigt enkel och bra page pryder just nu skallen, och även om jag hade tänkt mig nåt lite mer spejsat så är det här en väldigt bra allround-frisyr.

Tror dock att jag kan ha gjort ett misstag. Frisören, som förövrigt var väldigt gullig och bra, frågade - sådär som alla frisörer gör - vad jag pysslade med på dagarna. Efter att ha sagt att jag jobbar på bank så är det väl kanske inte konstigt att jag inte fick den där tussiga och lätt knullrufsiga frisyren som jag hade tänkt mig, utan en något mer tillrättalagd variant? Men det känns bra, så vi kör på det här ett tag nu och ser om vi snaggar ytterligare innan sommaren är här... Jag är lite sugen på en trashblond skapelse a'la hockeyfrilla fast utan Jagr-nacke, men har ju fått lära mig den sura vägen att allt som ser fantastiskt ut på andra inte nödvändigtvis gör det på mig... Den som lever får ju se, som det brukar heta.

Igår vade vi finfrämmande av Marie, Kappa och Sofia som kom hit med en påse snask. Wallander och Xbox-turnering bjöds innan yours truly somnade som en klubbad Anja. Idag blev det glass till frukost och sängmys med bok hela dagen. Var det någon som sa ladda batterierna?

Uppsatsskrivning tar så sin början imorn, det sista jag gör på den här utbildningen. Har än så länge inte den blekaste aning om vad för kuriositeter jag ska dyka in i, och kanske inte världens största motivation heller? Men jag gör väl som jag gör med det mesta. Litar på att det ordnar sig, och försöker låta bli att se förvånad ut när det faktiskt gör det. En bra taktik so far. Min fantastiska kompetens och förmåga att prestera kan ju också hjälpa till, vad vet jag? Ha!

Nej det blev inga bilder här idag heller. Hade jag hittat min kamera hade jag nog faktiskt inte gjort något åt saken ändå. En bild säger mer än tusen ord, så i och med att ni har läst ända hit kan man väl säga att ni fått er åtminstone en halv bild till livs? Dumt jävla ordspråk förresten, det skulle behövas en sjuhelvetes bild för att sammanfatta allt jag har hunnit med här. I am a Camera... Hejdå.

Läs och begrunda, en blogg som reder ut begreppen kring Bjästa-våldtäkten. Gärningsmannens mamma verkar vara en sån där "alldeles alldeles eljest" förälder som man bara föreställer sig finns i dramatiska amerikanska såpor från 80-talet (tänk Dallas)...

Stackars tjejer, vi har en dålig magkänsla här ikväll efter att ha sett Uppdrag Granskning. Och till Bjästa flyttar jag aldrig. Det verkar vara något lurt i dricksvattnet där.

Hej.

För att ni inte ska ge upp och börja läsa Kissies blogg istället får jag väl slänga in en update.

Min vecka har sett ut såhär:
'Jobb
'Tenta
'Jobb
'Jobb
'Hockey
'Skräpmat till middag varje dag

Så jävla roligt var det. Fast jag glömde ju:

'Buss
'Buss
'Buss
'Betala räkningar


Det har ju med andra ord inte varit nån sån där spännande supervecka som man skriver Mitt-livs-noveller om. Men nu är det fredag och det kommer man långt på. I morgon bitti är det spöstraff på den jävel som ringer före tio. Så gör inte det är ni snälla...

Annars är det mesta helt ok. Vissa saker är faktiskt spännande också. Men det tar vi mer om en annan gång. Nu borsta käft och gå till buss. Frid vare med er.

Fortfarande massor på programmet - jobb nu två dagar till att börja med. Så den lilla tid jag har hemma prioriterar jag knappast att tillbringa här.

Men jag lever. Oh ja, jag lever.

Nu lämnar jag stan för två hela dagar. Sundsvall idag, Bergeforsen ikväll och tenta imorn bitti. De här dagarna känns lite do-or-die framtidsmässigt faktiskt. Så önska mig lycka till!

Ja övervikt kan man säga att jag har i skallen nu. Jag har lärt mig för mycket nytt idag, i ett alldeles för hårt tempo. Och även om jag är nöjd som en liten katt med grädde i morrhåren över att jag nu kan mer än vad jag kunde imorse så går det inte att komma ifrån att det känns lite tungt på axlarna.

Men jag kanske har sagt det förut? Jag älskar fan mitt jobb, och mina arbetskamrater är helt fantastiska.

Ikväll ska vi på Koltrasten och kolla lite hockey. Vi får väl slåss om vilken match som ska visas gissar jag... Före det blir det spaghetti och köttfärssås, lagom tråkig måndagsmat sådär...

Idag har jag en minst sagt bedrövlig hårdag, försov mig lite lätt och nu ska jag sätta mig på en hat-buss och åka på jobbet.

Men jag trivs på jobbet, vem fan bryr sig om mitt hår mer än jag, och solen skiner ute.

Summa summarum är att det här nog lär bli en helt uthärdlig dag ändå. Och jag känner mig fräschare i kroppen än på många dagar.

Fridens liljor vare med er.

Vaknade med ont i huvudet. Orkar inte med folk. Vill bara vara ifred nu, till och med Johan är ivägen. Ikväll ska vi iaf se på hockey, och kanske få svulla en pizza? Kanske är precis vad jag behöver. Imorn ska vi titta på hus där jag inte vill bo. Det känns meningsfullt. Fats det kan  ju vara alldeles alldeles underbart också såklart. Men efter husvisning tänker jag bara åka hem och dra täcket över skallen och sova i hundra år. SÅ det så!

Ämtligen hemma vill jag utbrista nu. Även om dagen och kvällen har bjudit på en massa roliga aktiviteter så är det ändå något speciellt med att dra på sig mjukisarna och krasch hemma i soffan. Gärna ackompanjerat av en hel del snask. Så även denna kväll...

Vi var i alla fall på Amenta och käkade After Work med Ellen & Matte, Kappa & Marie och Linus & Erica. En massa garv som mer än väl vägde upp den något sura (?) rödvinssåsen. Men nu är det som sagt var ryggläge i soffan. Och jag tänker inte svida mig i kavaj på hela helgen. Det kan ni ta som ett löfte!

Guter nacht

Hemma igen, mellanlandning i soffan innan After Work med vänner. Är hungrig som en varg nu, skulle nog kunna äta sushi nästan. Eller nej. Inte sushi. Aldrig mer sushi.

Jag vill bara få gotta mig lite i hur mycket jag gillar mitt jobb. Det är faktiskt det bästa jobb jag har haft under alla mina studentår. Och det bästa - det som betyder absolut mest för mig, det är att jag känner att jag kommer nånstans.

Jag gillar jobb som ger mig en skön känsla i kroppen. Som får mig att skutta ut därifrån och tänka att jag faktiskt är förjävla bra ändå. Att jag kan saker. Bra saker, och att jag får visa upp det jag kan och känna mig...ja jag vet inte hur jag ska beskriva det riktigt. Jag gillar mitt jobb helt enkelt. Jag känner mig lyckad och lycklig när jag kommer ut därifrån. Det låter självgott, men det är det inte. Var och en blir salig på sitt vis, och arbetslivsmässigt har jag nog hittat mitt sätt nu.

Nu blir det snabb uppfräschning av sminket och sen away we go. Kött, pommes och en pilsner står på menyn. Och så gott det ska bli!

Är 100 spänn mycket för dig?

Det sitter jag och funderar över just nu i periodpausen.

100 svenska riksdaler får man inte så mycket för.

Du får till exempel inte lunch för två personer. Du får inte en tröja på de flesta affärer. Du kan inte köpa en rejäl köttbit på ICA för en hundring, och du går inte och ser en  elitseriematch. Du får inte ett liftkort i en skidbacke och du kommer knappt tur och retur till Birsta (beroende på hur mycket soppa din bil drar såklart). Med buss räcker inte pengarna till resan.

Men för hundra spänn PER ÅR hjälper du folk som hjälper djur. Som tar hand om övergivna och förvildade djur och ger dem en trygg och behaglig tillvaro.

Jag utmanar alla er som läser den här bloggen. Jag vet, med en säkerhet som är absolut, att varenda en av er har en hundring att avvara. Det märks inte ens i era utgifter om ni slänger iväg en hundring till Katthjälpen eller Öbacka Djurhem. Men för folk som jobbar med det här gör det faktiskt all skillnad i världen.

Jag är inte Kenza, och jag har inte 100.000 unika läsare varje vecka. Fine. Så kan det vara. Men allvarligt talat, ni skulle göra mig så glad så glad om ni kunde ta och ge lite pengar till de här krakarna. Vi kan till och med säga att det skulle kunna vara eran födelsedagspresent till mig? Jag skulle faktiskt bli väldigt glad för det!

Jag har ju alltid drömt om att ha sisådär en tolv fyrtio kissemissar själv. Men jag har fått acceptera att det tyvärr inte kan bli så. Inte så länge jag älskar Johan i alla fall. Men sålänge jag har pengar över så tänker jag fortsätta att ge en hundring nu och då till katthemmen härikring. Kan ni inte vara jättebussiga och göra detsamma?

Och sen så skriver ni en kommentar till mig och önskar mig ett för tidigt grattis på födelsedagen. Bra! Då säger vi så! Thank you thank you!

För att stödja Katthjälpen i Sundsvall sätter du in pengar på PG 501707-4
För att stödja Öbacka Djurhem i Härnösand sätter du in pengar på BG 5790-4351 eller PG 440085–9.


(Och jag vet hur många ni är som läser, så jag tycker att det skulle kunna skramla in lite pengar till sötmissarna nu. Och du FÅR såklart skänka mer än 100 kronor. Skänker du 200 kan du väl skriva ett dubbelgrattis på födelsedagen.)

Ja det är frågan, i slutspel kan ju allt hända. Men jag tror att det blir tungt. Känns inte riktigt som om man vägar hoppas på en semi ens, men som dagt. Outgrundliga äro Herrens vägar...

Idag har vi som vanligt haft sjukstuga. Det känns ju väldigt solidariskt och fint att vi delar på allt, till och med förkylningar.

Nu kvitterade HV. Inte så bra. Och Johan Davidsson är bland det slemmigaste jag vet Dess-jävla-utom.


Imorn blir det jobb för hela slanten. Till veckan ska det jobbas och tentas och dessutom ska jag klämma in ett litet snack om livet efter examen. Så det blir nog finfint det här.

Sen funderar jag ganska mycket nu på det här med jobb. Var blir det jobb. Var vill jag helst ha jobb. Och framförallt givetvis var ska vi bo?!

(alla som tänker svara Härnta här kan spara på luften. Ja. JA JA JA, det är ETT av alternativen. OK?) Men det är fan inte lätt. Man vill ju fixa det så bra som möjligt i ALLA aspekter av livet. Visst det skulle vara underbart att bo kvar här, där man har alla sina vänner och bekanta (nästan). Men samtidigt är ju inte det så mycket värt om man aldrig hinner vara hemma för att man ska sitta och ulka på en äcklig jävla buss flera timmar om dagen. Då hinner man ju inte njuta av sitt sociala nätverk så mycket så det stör precis. Och sen så vill man väl kanske ha familj en dag också. Eller inte bara kanske. Och då blir det ju ännu lite tråkigare att åka hemifrån vid sex på morgonen och komma hem vid sex på kvällen. Typ...

Nej, blesch och blä. Det är väl kanske bara att sitta lugnt i båten och vänta. Men tålamod är ju nu en gång för alla inte något som kommer sig naturligt för mig. Inte naturligt alls faktiskt.

Nu slår jag av här och njuter av hockeyn istället. Eller njuter och njuter. Tuggar ner naglarna till nagelbanden. Jag är en typisk finalsupporter dock. Orkar inte uppmana så mycket geist under 55 omgångar men tycker likt förbannat att det är väldigt spännande just nu. Guten abend på er.

Ja igår var vi ju och tittade på vad vi trodde skulle vara drömkåken. Tegelvilla med skaplig tomt och hela 326 kvadrat, uppvärmt med bergvärme. Men det brast både i finish (spruckna lister, bucklig kyl/frys, skitigt, fläckiga tak) och i lite mer "allvarliga" aspekter (vatten som rann in i källaren, mögel på skorstensstocken, dragigt kring fönstren).

Så vi får nog helt enkelt vara Härntabor ett tag till. Med tanke på att jag bara är ett par sketna månader från examen så jobbar ju tiden för oss istället för emot oss om man säger så. Det finns ju ganska mycket tid att vara kräsen på innan vi "måste ha" ett hus. Fast givetvis fortsätter vi att titta. Vi tycker ju faktiskt att det är riktigt kul!

Oj oj oj vad fin den är den häringa nya datorn. Dock har vi inte vågat börja fippla med några inställningar och grejer, får nog försöka kalla in någon av våra tekniska vänner som assistans. För det är ju så att man ska våga lite mer än vad jag/vi gör när det gäller såna här grejer. Men finfin är den. Blank och svart och snygg. Och det räcker långt för mig! 

(Sorry herr Östman förresten, det bidde ju ingen Mac den här gången heller...)

Kollar på Draknästet nu, vilket fantastiskt program! Fast det är en man från Timrå nu som inte direkt hade tänkt igenom det hela tror jag... Men det är massor med roliga idéer och duktiga entreprenörer, och många puckade drömmare utan specade affärsplaner. En härlig mix.

Jag tror dock inte att jag har någon framtid som riskkapitalist, jag är nog lite för impulsiv...

Vi köpte dock inget hus idag, eftersom det rann in vatten i källaren på en och en halvmiljonersvillan. Dåligt sämre sämst. Dock kom det hem en ny snygg laptop idag, så det blev några tusenlappar som rök idag också!

Snygga kappan och puderrosa toppen är på väg hem till mig, tillsammans med lite linnen och skor och annat plock. Men jag har ågren att jag inte köpte linnebyxorna och skjortklänningen på en och samma gång. Men man ska ju behärska sig ibland, var det inte så?

Kappan lär bli en vårhit i alla fall. Sm-as-kens. Men skjortklänningen. Mamma Mia. Fast jag har ju redan en vit och en svart. De får väl duga sålänge.

Såhär VILL jag se ut i vår. Precis såhär. Åh-så-väldigt-snyggt.

Mätt och trött är jag nu. Det blev ingen våroutfit, solen hade hunnit försvinna innan jag steppade ut ur lägenheten. Nu blir det sista minuterna på The Mentalist och sen bums i säng. Eller kanske Top Gear först...om jag orkar. Imorn blir det en jobbig dag på skolan - vi ska ha seminarium kring våra inlämningsuppgifter och det känns faktiskt ganska tråkigt. Och meningslöst eftersom vi inte ens får betyg. Men men, det är väl bara att kriga sig igenom skiten antar jag och tänka långa drömmande tankar om välavlönade post-examen-jobb?!

G'nite

...är vad som serveras i afton då jag ska käka lite bjudmiddag med grannarna i Brf:en. Undertecknad tänker eventuellt trotsa kylan och klä sig i vårklänning. Jag fryser dock redan vid tanken, men vi ska ju å andra sidan sitta inne?!

Den är i alla fall så söt så söt så söt! Och det är jag också. För om ingen annan säger det så säger jag det själv!



Svart skjortklänning med bara den minsta lilla puffärm. Jag vill ha en i varje färg. Tack. Tomten...?? Hallå...

Enligt Boston Tea Party lever stockholmare i snitt sju månader kortare än folk som valt att bosätta sig i mer miljövänliga områden (läs mer glesbefolkade).

Man kan om man vill välja att se det som ett slags självsanering. Om man vill alltså. Och har humor.
Och har man inte humor kan man läsa en annan blogg.

Fan vad less jag är. Jag blir less och sur och rädd och trött bara jag tänker begreppet politik. Men ändå gör jag det, bara för att jag kan. Och för att jag fattar. Och för att jag inte tycker att det är så väldigt väldigt bra ställt med världen. Eller med Sverige.

Jag är ingen politikerblogg. Kommer hellre aldrig att engagera mig politiskt, men det känns som om det är läge för ett par tre retoriska frågor nu?

- Hur kan vi engagera konsulter som kostar miljoner för att spara miljoner? Kan man inte förutsätta att folk som nått höga positioner inom exempelvis kommun och landsting åtminstone ska besitta förmågan att tänka med hjärnan istället för med arslet. Varför har vi chefer om de inte kan tänka och fatta beslut själva? Nåt slags överbetalda galjonsfigurer?

- Hur kan vi säga att det är nödvändigt med arbetskraftsinvandring när vi redan har en hög arbetslöshet som bara ökar och ökar? Är det handläggarjobb på migrationsverket som ska få oss ur arbetslösheten? Och kostar det verkligen mer att öka antalet platser på läkarlinjen än att ta hit och skola om polska stafettläkare? Kan vi inte sysselsätta de nio miljoner som lever här idag, hur ska vi kunna sysselsätta ytterligare en miljon eller två? Jag undrar ärligt och uppriktigt om någon har ett svar på det.

- Hur kan vi motivera hela den förbannade rojalistpropagandan som i media och brus försöker intala oss att kungahuset är något annat än Sveriges dyraste socialbidragstagare? Att säga att kungahusets positiva PR går något bra för Sverige känns som förlegat kolonialtänk när världens största nationer klarar sig alldeles utmärkt med president... Bröllop för hundratals miljoner på det, och det räcker inte apanaget till? Fy satan.


Det är så mycket som är så satans fel med det här landet, med den här världen så man blir alldeles matt. Det känns som om det kanske är dags för folk att ta ut huvudet ur röven och börja fundera vad det egentligen är vi betala våra 33% skatt till?! Nu ska jag gå och äta lite mat som jag har köpt för mina skattade pengar. Det känns bra att tänka att jag med de luskronorna även har hjälpt till att betala konsulter och apanage/socialbidrag. Det känns riktigt jävla stabilt. Hej på er!

Nu är en ny dator på väg hem. Äntligen. Finally. At last... Det blev en HP från någon internet-site som jag inte har koll på. Det är bra att Johan beställde, då kan jag skälla på honom om den inte blir bra. Clever lassy!

Nu har vi ätit pannkakor och tittar på Wipeout. Folk är dumma. Och i vissa fall även ganska äckliga. Fast det skulle var skoj att få testa den där banan, off camera. Jag tror inte det skulle gå så bra för mig faktiskt. Ungefär lika bra som för Kleerup kanske?

Imorn blir det jobb för mig, riktigt skoj! Ska bara orka släpa mig till duschen och tvätta håret först...zzz...jobbigt...

Auf Wiederhören

Dö dator dö. Och det gör den snart. Den blir bara sämre och sämre för var dag som går, och snart kraschar den väl helt? Idag har den hängt sig 512 gånger, och jag är nära att göra detsamma.

Nu har jag skickat sambon till Birsta för att köpa en ny. Få se om han hittar någon bra. Sen är det väl bara att tokrensa den här skiten och se om det går att få liv i den. Men från och med nu ska vi ha en i reserv. Jag orkar inte med den här Cro-magnon-datorjäveln längre. Kokoo...

Idag har det i alla fall fikats på stan med fina Emma, och jag har postat mitt arbete. En bra dag. På det hela taget. Nu ska jag gosa ihop i soffan med Liam Norbergs Insider och bara njuta av att det är söndag, jag mår bra, solen skiner och livet är fint fint fingemang.

En flaska rött. En pojkvän och en vän. En hockeymatch med lyckad utgång. En Texas-pizza. En dos Spotify med nostalgitouch. Där var min lördagskväll, och den var guld. Guld I say.

Nu går jag och lägger mig. Eftersom jag numera kan tituleras pensionär så går jag gärna och lägger mig efter en halv flaska vin. Sov så gott.

Och det var precis vad jag gjorde. Det är ju för konstigt att man i det tjugonde århundradet fortfarande inte kommer sig för att ringa upp folk.

"Jag gör det sen", känns det igen?

Det borde finnas en funktion på alla nyare mobiler som per automatik ringer upp någon försummad stackare i adressboken så man får prata lite skit en stund. Det behöver ju inte vara så himla omständigt ibland! Kul att prata med Emma var det i alla fall.

Årets än så länge äckligaste bild står allas vår Mathias för. Det här lilla handledsbrottet går inte av för hackor.

Undrar bara vad Johan ska göra för att toppa det där när vi åker till Stöten? Kan bli nåt i den här stilen kanske?


(Bild härifrån)

Efter att ha tillbringar två dagar i det här rummet gillar jag det mer än någonsin. Det är så fint så fint, trots att jag ännu inte har köpt lampor och gardiner. Ja det är rent av så fint att jag måste visa det på bild...



Åh-så-underbart...

Huvudet är fortfarande som en väldigt känslig liten fågel. Minsta lilla jag rör på det så blixtrar det så där fint innanför ögonen. Att titta i sidled ska vi inte ens tänka på, vilket alltså i förlängningen innebär att jag inte ens kan blänga snett på min söta sambo när han pratar skit.

Fast idag har han (som vanligt) levt upp till mian vildaste  fantasier. Med sig hem från jobbet bar han nämligen en fettdrypande påse. Full med diverse snaskigheter från den där restaurangen vid vattnet...ni vet dem med clownen och det stora gula M:et. Oj så mycket piggare jag blev när jag fick borra ner näsan i en stor pommes. Gött gött.

Imorgon lär väl gå till på samma sätt som idag. Dvs. jag vaknar för tidigt och ligger sen hela dagen och tycker synd om mig själv och har tråkigt. Lysande utsikter. Och nej, jag är inte en av alla dem som bär mitt lidande i tysthet. Jag bär min huvudvärk med stolthet, och tycker helt skamlöst att den bör rendera i en våg av sympatier från min omgivning. Och det gör den också. Fram till dess att de lessnar och låser in mig i garderoben vill säga.

Dagens önskelista är ett bättre immunförsvar, en villa med trädgård och en halvt kilo glass. Med maräng.

Dagens cliffhanger är slutspelet. Även om jag tycker att det är roligt att kråkorna missade lekdejten. Få se om Timrå kniper sista platsen nu. Hoppet lever. Liket lever.

Dagens jävligaste var att jag vaknade upp med två fotbollar nerkörda i halsen och en huvudvärk som liksom blixtrar. Lite som tandvärk i skallen. Surt sa räven.

Nu har jag dundrat på med ett par Ipren, apelsin och lite peppig powermusik...fast väldigt väldigt lågt...

Dagens bästa spellista för små stackars flickor med flunsa är:

Hästpojken - Gitarrer & bas, trummor & hat
Vapnet - Ge Dom Våld
Björn Afzelius - Odyssevs
Neil Young - Cortez the  killer
Hästpojken - Cyklar och knark

Nu ska jag bädda ner mig ännu lite mysigare under mitt täcke med värmegrad fem och vänta på att Johan kommer hem. Jag tycker att man ska få Vaffa - Vård av Flickvän, för det är väldigt väldigt jobbigt att måsta skala sin egen apelsin faktiskt.

Dagens positiva var att jag faktiskt var duktig och skrev klart skolarbetet igår, så jag slipper känna stress över det nu. Men jag vill jobba. Jobb ger pengar. Pengar ger Jeans. Jeans gillar vi.

Ok. Är folk riktigt kloka i huvudet?

Har med spänning följt det planerade mordförsöket på den svenska konstnären Lars Vilks, men aldrig sett hans omtalade teckning. Sagt och gjort - jag googlade Lars Vilks Rondellhund. Och vad fan!?!? Var det så farligt, Ärligt talat?

Vad är det för värld vi lever i när en humoristisk blyertsteckning får såna absurda proportioner? Jag hoppas verkligen att tidningarna svämmar över av Muhammed-kariaktyrer i fortsättningen, för sånt här jävla sandlådebeteende har jag svårt att acceptera. Dags att växa upp kanske? Länge leve tryckfriheten!

Idag har det varit en sån där grym dag då jag hann städa, skriva ett seminariearbete och gå en promenad - allt innan klockan slog tre. Jag blir mer effektiv ju mer jag har att göra.

Imorn blir det hockey hos Patrik och Rebecka. Timrå - Djurgården står på menyn, vilket ska bli spännande även om jag inte direkt har sett mycket elitserie i vinter... Lika bra det kanske?

Det här är en ruggigt oinspirerad blogg för tillfället. Men jag antar att jag har lite svårt att skriva om livet medan det pågår. Det blir inte så många minuter här varje dag. Men håll ut, snart har jag all tid i världen igen, och då vet ni ju hur det brukar se ut...

Och om precis en vecka så vet vi om vi vill bli knappa två miljoner fattigare. Spännande.

Det har varit en trevlig dag för saker så som arbete, slaskväder och spaghetti med köttfärssås. Det är även en fin dag för att gå på kalas.

Det är en mindre fin dag för att spilla köttfärs blandat med tomat över sin vita tröja. Det är riktigt tråkigt.

Idag har det varit kvinnodagen. Jag kan inte påstå att jag har märkt av det nämnvärt. En klok kvinna i 2000-talet ser nämligen till att göra varje dag till en kvinnodag.

Nu tar jag min kletiga tröja och åker på födelsedagskalas. Grattis svärmor!

Grönt är Johans färg när Patrik har köpt en familjepizza med ett halvt ton ost på...



Nu Bröllopsfotografen, jag vrider mig i soffan av sekundärskam.

Slökväll i soffan efter jobb och Big Boy. I helgen ska vi fly stan och bege oss till stugan. Skoteråkande, solande i snödriva, god mat och bastu står på programmet. Ska bli väldigt skönt med en helg i långkalsonger!

Husvisning igen den 17:e. Det är mycket nu kompis, det är mycket nu!

Yta vill jag ha, yta det är bra. Yta yta yta!

På hus alltså. Har hittat fint på dryga 200 kvadrat - med ett kök som gör mig lite smått galen i blicken.

Nu ska jag åka på jobbet, en halvslö dag blev det här, mellan tolv och halv fyra. Men vad gör man inte för laget!


Jag lovar att bli bättre på att lägga in bilder också. Kanske borde skaffa mig en sån däringa "Ajfån" trots allt?!

Ren och skär lycka kan till exempel vara att komma hem efter en sjukt stimulerande arbetsdag med bjudmat, bara för att upptäcka att ditt livs kärlek har storstädat hela lägenheten OCH köpt godsaker åt dig. Det är så ren och skär lycka att jag blir alldeles fnissig i kroppen. Han är för himlans fin den där mannen. Och att hans första replik när han hämtade mig efter jobbet var att "jag gör maten älskling, du kan duscha, ta på dig mjukisar och lägga dig på soffan och läsa en bok" gjorde ju inte saken sämre.

Jag är så glad ikväll att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Livet blev lätt att leva nu!

Husvisning och sen födelsedagsfika hos min söta Fii. Bra afton indeed.

Jag orkar faktiskt inte skriva något mer nu. Men huset var fint och fikat var gott.

Imorn jobbar jag.

God natt kära dagbok, nu ska jag se på byggprogrammet.

...heter boken jag just nu läser. Och den är rätt okej, lättsmält och snart spårlöst försvunnen. Lite som en banan om vi ska prata mattermer. En riktigt bra bok är som ett skrovmål från Korvis - fet, smaskig och sitter kvar på låren i en evighet?

Annars går riktningen i livet spikrakt framåt nu. En fördel med att vänta med att göra saker är att man oftast får tid på sig att göra dem rätt. Det skulle nog kunna tänkas vara mitt mantra om man tänker efter...Blah blah blah. Ibland blir saker och ting bättre om man tänker igenom dem först. Men det är väl jävligt tråkigt och fantasilöst av mig att tycka så? Att man inte ska gnälla så in i håvitte om man har rusat på och skaffat sig saker man inte ville ha egentligen, eller inte klarar av?

Var sak har sin tid, och saker bör göras i en viss ordning? Jag är nog väldigt väldigt gammeldags ibland tror jag. Men nu har jag klarat av att hitta den perfekte mannen - perfekt för mig that is. Nu ska jag landa det perfekta jobbet och det perfekta huset. Ordningen där riskerar att bli lite omkastad eftersom skolsatan räcker ytterligare ett par månader. Sen ska jag fixa i ordning det perfekta huset, skaffa de perfekta sakerna, göra den perfekta karriären och sedan ska jag kläcka ur mig ett par perfekta ungar.

Sedär, det var väl inte så svårt?

Och när jag säger perfekt så menar jag givetvis perfekta för mig. Ni får ju bli saliga i er tro om ni tror att det blir bättre... Men jag brukar ha rätt.

Ovanstående inlägg kan läsas med en touch av humor. Om man vill se det så.