katewellings

Skapligt sugen på skidor nu!!!

I helgen blir det krig om vem som får roligast av mig och min boytoy. Jag ska nämligen besöka en 2*25-årsfest i Uppsala - dricka och äta gott och mingla med nästa kull AT-läkare. Ska även få rå om Ebba i helgen, kanske en mysig fika på Fågelsången om bakissjukan inte slår sina klor i oss alltför mycket? En finfin jävla helg tycker jag!

Sambon å sin sida åker till Hufvudstaden med två kollegor för att se Detroit-St: Louis. I Globen. På plats. Jag hatar honom. Jag menar. NHL. Hallå? Var det verkkligen nödvändigt älskling? Fel att jag får komma hem bubblande av nyheter en enda gång? Ja tydligen. Min man måste vara värst?

Missförstå mig rätt, jag väljer hellre min resa anyday. Men det är så typiskt att han inte kan sitta hemma och längta efter mig någongång och ha jättetråkigt när jag är borta. Jäkla tjockhuvud!

Och jag tänker inte fråga ett ord om hur han har haft det...

Jag är fortfarande sjuk och nu börjar det brinna i knutarna. Har liksom tenta påt orsdag, jobb fredag och måndag och en födelsedagsfest i Uppsala lörd-sönd. Ni hör ju själv att jag inte riktigt har tid att må piss?! VC om tre timmar, tro om det blir avlivning?

När det kommer till min sambo så hissar jag honom lite för sällan. Kanske för att i mina ögon är en välformulerad burn en lika stor kärleksförklaring som ett djupt stirrande i ögon? Inte alltid som Johan håller med om det...

Sett utifrån så måste vi te oss som one odd fuckin couple egentligen... Johan som är hyperaktiv, jag som är slöare än en sengångare. Johan har damp om han måste läsa mer än 5 sidor text som inte har med jakt eller fiske att göra...jag närmar mig med stormsteg 500 hp inom humaniora och ekonomi. Johan är gammal fjälljägare, jag tycker att naturen är rätt fin på håll och har aldrig sovit i tält. Johan är lugna gatan tills det brinner, jag småjävlas för det mesta... Ja ni fattar. Johan är även en tolerant och vidsynt människa som gärna förlåter in absurdum. Jag är en tvättäkta subba som inte tror överdrivet mycket på det här med andra chanser.

Men. MEN. Hur det nu än kom sig så blev det just den här kombinationen som blev så vinnande. Att det var just den där tjurskallen som fick mig att må som allra bäst, och som fick mig att känna mig så älskad och uppskattad och trygg. Livet är lite smålustigt ibland. Det är inte alltid den bredaste och rakaste vägen som leder till de finaste smultronställena, det kan ni alla ta och fundera lite på. Jag gick länge och trodde att jag ville ha en kille som var som mig. Och sen funderade jag mig gråhårig över varför mina relationer aldrig kändes riktigt bra... Go figure stupid? Det är ju faktiskt olikheterna som gör det roligt. Att vi kan ha likadana värderingar och samma tankar om framtiden, samtidigt som vi är två helt olika människor som har sina egna intressen och liv.

Om det inte hade varit för Johan hade jag gått miste om så många saker, och så många insikter. Jag vette sjutton om jag hade blivit riktigt vuxen utan honom?

Därför tar jag dagens feberslöa hjärna och hyllar min bästa och finaste karl. Bara därför att :)

Inte direkt the usual KW?

Har inte börjat nöffa än, men jag säger bara att jag blir sjuk som en hel karl.

Gå på personalfest med mitt nya roliga jobb. Det var ju väldigt väldigt dålig timing det...

Städa upp i ghettot härhemma. Johan gör sitt bästa, men att jobba heltid och ta hand om mig är mer än nog även för den bäste...

Prata i telefon. Det hörs liksom inte vad jag säger.

Snusa obehindrat. Det s v i d e r.

Plugga tenta. Huvudet är fyllt av någon grötliknande substans. Bara den här meningen tog sin lilla tid att skriva...



Fan vad less jag blir. Orka ligga i sängen hela dagarna och pilla sig i naveln? Jag vill vara pigg, frisk och aktiv. Come on!!!

Så less på att vara sjuk nu...4e dagen i rad med feber, ont i kroppen och jävla halsontet som håller på att skicka mig på hispan. Inte direkt som att jag har tid med det här nu. Gud? Hallå?

Har satt till den starka C-vitaminoffensiven nu. Håll tummarna!

Det är ju omöjligt att återskapa snart en månad utan dator, men jag tänkte att jag i alla fall gör ett försök...

Först och främst så har jag bytt jobb - från ICA till bank, vilket ju känns lite roligare och framförallt lite mer som det jag tänker syssla med i framtiden, efter examen nr 2... Så nu får jag ha snygga dressar istället för kockrock, vilket ju även har renderat i ett dunderstort hål i kassan. Men jag trivs som den lekande laxen, mig bli de inte av med i första taget!

Klarade som sagt var de släpande tentorna jag hade från våren, det var inte så lätt att skriva tenta när man var på Åland, inte heller när tentorna för mina parallella kurser låg samma dag OCH samma tid, så två rester hade jag allt dragit på mig - fy skäms! Nu låg omtentorna även de på samma dag OCH samma tid...men jag klev in och nitade dit båda på 2,5 timmar blankt. Heja heja heja!

Vi hann med en rolig och stressig lördag också den 5e oktober. Först döptes Ejkej och Jims lilla illbatting Ossian i Högsjö g:a kyrka, riktigt fint och mysigt var det, även om det faktiskt inte än har börjat spritta i min biologiska klocka (eller ok, jag ska erkänna att det kanske inte känns som en sån sjukt stor omöjlighet att det kommer att hända nån dag...men inte idag i alla fall!) Lillparveln fick i alla fall sina namn, och ett dignande presentbord som han dessvärre somnade ifrån och fick överlåta till sina föräldrar. Det kan visa sig vara ett osmark drag, för jag undrar hur många av de pryttlar han fick med traktorer på som egentligen kommer att lämna hans faders famn?

Knappt hade vi hunnit slurpa i oss dopkaffet innan det var dags att hasta vidare till nästa begivenhet. Min kompis Emma öppnade en butik tillsammans med sin sambo, sin syster och en vän. Lägg namnet Farbror Alice på minnet - stans bästa butik just nu! Inte minst de egendesignade prylarna får åtminstone mig att gå igång rejält. Givetvis kom vi hem från invigningen med en liten kasse...ojdå. Grymt trevligt var det i alla fall, och vi håller alla tummar som finns för att det ska visa sig att det visst går att nyetablera i spökstaden Härnta-sand...

Kärt besök från Syd fick jag även, och det timade sig så perfekt att det var under helgen jag hälsade på föräldrarna. Josefin, min vapendragare från gamla tider kom på besök med sin lilla Ronja. Det är pinsamt att erkänna att jag inte har träffat Ronja än, men nu fick jag i alla fall se nästa generation Sibylla-cyklare. Känns tryggt att återväxten är säkrad. Vi hann med såväl ett besök på Korvis som ett i Birsta, och det var verkligen riktigt skoj att se fröken Alvåg (avlång) igen. Vissa människor förstår man inte riktigt varför man är så dålig på att ringa. Man kommer sig liksom inte för, inte för att det är ett aktivt ställningstagande, utan bara för att det blir så. Vi har nu lovat varandra att försöka undvika att det händer igen, så vi får allt försöka hinna med varandra lite bättre. Steg ett blir givetvis att få fingrarna ur bakdelen och hoppa på ett tåg ner till Norrköping i vinter!

Vi har även agerat flytthjälp åt Helena, vilket avslutades med thai. Samma dam fick även celebert besök för biotittning i storstaden Sundsvall. Givetvis stod Tarantino på schemat, och vilken kungfilm det var. Tjockisen snett framför som gapskrattade åt varenda replik tystnade efter halva filmen också, vilket var en sällspord bonus. Han satte nog nåt ätbart i halsen gissar jag?

I helgen har det även varit totalt späckat på scemat. Först jobb på bank torsd-fred, sen 30-årsfest för Jocke N på fredagen, följt av ett ströpass på ICA på lördagen som jag inte lyckades bli av med (men det är det näst sista någonsin...) Sen hem för lite middag och vidare på filmkväll igår/inatt. Kl halv ett orkade jag helt enkelt inte längre utan släpade med mig min überpigga sambo hem, till allmän förfäran. Ledsen Johan, men är man pensionär så är man. Faktiskt!

Så idag har jag tagit sovmorgon, myst med bok, städat och fixat härhemma. Nu rullar musik i högtalarna och tvättmaskinen är snart färdig. Ikväll blir det bio med hela gänget - Stieg Larssons nyaste. Skönt att det snart är måndag så jag får vila upp mig!!

Dagens husmorsknep är lika miljöfarligt som genialt: Jag har under en längre tid bedrivit en ojämn kamp mot dessa satans fruktflugor. Jag har testat de där vattenbaden med vinäger och diskmedel och hällt kokande vatten i avloppen, men flugjävlarna knullar fortare än de drunknar... Men nu har jag funnit bot. Jag har slagit ihjäl alla levande jag ser under två intensiva dagar, och strött tvättmedel i vasken såfort jag har kommit åt. Nu tror jag äntligen att plågan är över för den här gången. Plus att vasken är ren och doftar nystrukna lakan... Miljöpåverkan? Ja den skiter jag faktiskt i just nu... Högaktningsfullt...

Slänger in ett blandat hopkok av bilder också. Väl bekomme!


Är det fest ska det vara hatt?


Lätt slirig


Familjen Sjödin i klassisk posé


Snygg-jävla. Farbror Alice egen design.

Eftersom det är barnsligt tråkigt att lägga upp bilder på bloggen så skippar jag det här nu. För vidare cineastisk dokumentation hänvisar jag till facebook och farbroralice.wordpress.com

Hejdå!

Utan internet i lite över tre veckor resulterade i en helt omformaterad dator och ett nytt modem. Jag har lust att gråta över försvunna bilder, men det är väl sånt som händer för idioter som aldrig gör back-up??

Inte har jag stor tid att blogga nu heller, vi ska nämligen iväg på födelsedagskalas. Sen ska jag jobba tre dagar i rad: På banken torsd-fred och på gamla goa ICA på lördag (näst sista passet ever där). Så I bid thee farewell yet again, men nu är jag förhoppningsvis tillbaka i etern igen...

Just ja fan - tror ni inte att jag klarade båda tentorna... 2 tentor på 2,5 timmar, det är respekt! :)