Dåligt...
Dåligt med bilder och updates på ett tag, jag ursäktar mig med att det har varit sjukt mycket skol/jobb/socialt umgänge/Brf-grejer/und so weiter...
Idag har vi varit i Birsta med Erica, Marcus och Viggo och shoppat bort stora delar av lönen som kom idag... bra jobbat där! Bland nyförvärven kan räknas 2 tunikor (jag), 1 par leggings (jag), en stickad ärmlös kofta (jag), ett par skor (Johan) och ett par jägarhängslen (ja vem tror ni...) Lunch/middag käkade vi på MAX, mums mums! :)
Har även plågats av en sjuklig träningsverk i dag eftersom jag i ett fall av överambition gick på SpinCore och försökte blir fit igår... Magplågorna har inte satt in än men armarna hänger som blyklumpar längs med sidorna och jag skulle inte ge mig på att föna håret idag precis...
Nu orkar jag inte precis skriva så mycket mer, har 5 sidor Organisation att skriva tills imorn, men det kommer snart ett jätteroligt blogginlägg med massvis med bilder, jag lovar...
Cheers
Idag har vi varit i Birsta med Erica, Marcus och Viggo och shoppat bort stora delar av lönen som kom idag... bra jobbat där! Bland nyförvärven kan räknas 2 tunikor (jag), 1 par leggings (jag), en stickad ärmlös kofta (jag), ett par skor (Johan) och ett par jägarhängslen (ja vem tror ni...) Lunch/middag käkade vi på MAX, mums mums! :)
Har även plågats av en sjuklig träningsverk i dag eftersom jag i ett fall av överambition gick på SpinCore och försökte blir fit igår... Magplågorna har inte satt in än men armarna hänger som blyklumpar längs med sidorna och jag skulle inte ge mig på att föna håret idag precis...
Nu orkar jag inte precis skriva så mycket mer, har 5 sidor Organisation att skriva tills imorn, men det kommer snart ett jätteroligt blogginlägg med massvis med bilder, jag lovar...
Cheers
Ju större de är
Ju större de är desto tyngre faller de, eller hur Papa Dee? Hoppas dina blivande medfångar gillar din bleka wannabee-reagge.
Snart ska jag åka till Marie och äta cheesecake, det vattnas i munnen bara jag tänker på det. Dresscoden är även mjukbralla, vilket borgar för en helkväll.
Har varit duktig idag och skrivit 9 sidor på min statistikrapport, heja heja!
Snart ska jag åka till Marie och äta cheesecake, det vattnas i munnen bara jag tänker på det. Dresscoden är även mjukbralla, vilket borgar för en helkväll.
Har varit duktig idag och skrivit 9 sidor på min statistikrapport, heja heja!
Just ja...
Ska vidare utveckla min tes och provocera ytterligare genom att anknyta den till ett påstående framfört i Boston Tea Party: fula människor säger nej mer sällan.
Är det just den tacksamheten dessa barmhärtighetens fulknullare till karlar går igång på?
Och nej, jag har inga specifika kroppskomplex, och jag har en jävligt bra relation. Dock har jag många smarta och snygga singelvänninor som jag inte fattar inte snappas bort av någon fortare än jag hinner säga flaska. Istället tar de grabbarna sig en sjöhäxa... ja jisses!
Är det just den tacksamheten dessa barmhärtighetens fulknullare till karlar går igång på?
Och nej, jag har inga specifika kroppskomplex, och jag har en jävligt bra relation. Dock har jag många smarta och snygga singelvänninor som jag inte fattar inte snappas bort av någon fortare än jag hinner säga flaska. Istället tar de grabbarna sig en sjöhäxa... ja jisses!
Att äta pizza
När man bor och lever med Härnösands svar på Jamie Oliver är det solklar vardagslyx att få äta en micropizza och en Sandwich till middag. Mer jakt Johan!
I övrigt är jag glad att jag är fin i håret, tacksam över att mitt liv är så jäkla bra och inte så hemskt sugen på att resa mig ur sköna soffan och knata på styrelsemöte... Men vad gör man inte?
Jag undrar även alldeles väldiga över en specifik sak som jag hoppas att någon kan kasta lite ljus över. Det är nånting i stil med detta:
Väldigt väldigt ofta ser man par ute på stan där han ser riktigt trevlig ut, snyggt klädd, bra frisyr och ett helt ok ansikte. Sen gär hon entré, flickvännen..halvfet, ryslig klädsmak och påsiga ögon. Para ihop det med en lång tung lugg så att hon ser ut att ha levt i Josef Fritzls källare...och jag bara missar poängen?! Påminner denna rysliga varelse om deras mamma och de har någon typ av Oidipuskomplex eller vad?! Och jag vet att det är insidan som räknas..blablabla, men någonstans i någon del av hjärnan måste ju dessa killar helst göra det med lampan släckt? Och inte ofta verkar dessa små grå musar ha sårskilt mycket innanför kepsen heller, utan de är bara just helt precis plain-Janes. Är det så att myten om den manliga utseendefixeringen är en myt? Det kanske är vi kvinnor som är de nya mansgrisarna, för jag fattar det faktiskt inte. Hallå killar, vad gör ni med Ursula från Lilla Sjöjungfrun. Våga släpp taget om husan och ge er ut efter någon värd att fortplanta sig med. Kärleken är blind, men det får fan finnas gränser?
Ojojoj, vad många arga sjöhäxor det kommer att bli nu...
Sylt
Förresten så ska jag och Johan plocka bär på lördag och koka sylt. Gott och skoj! :)
Fotbollsfrun
Sitter och läser Malin Wollins blogg, som jag precis hittat till.
Faktiskt så gör hon mig glad, hon får mig att tro på lyckliga slut, för jag tror faktiskt, liksom hon, att jag har hittat en sjukt bra man för resten av livet. Hon får mig på nåt konstigt sätt att fatta att allt inte ska vara så himla komplicerat - är det bra så är det bra, man behöver inte fundera så mycket.
Heja Malin!
Faktiskt så gör hon mig glad, hon får mig att tro på lyckliga slut, för jag tror faktiskt, liksom hon, att jag har hittat en sjukt bra man för resten av livet. Hon får mig på nåt konstigt sätt att fatta att allt inte ska vara så himla komplicerat - är det bra så är det bra, man behöver inte fundera så mycket.
Heja Malin!
Härnösand...den nakna sanningen
I den lilla staden Härnösand finns det tre typer av bofasta människor i 25-årsåldern, alla andra har flyttat härifrån:
Människotyp nummer ett glider gärna runt, gillar att vara polare med alla i stan, och njuter av att aldrig behöva legga på Bolag/krogar. Människotyp nummer ett struntar blankt i att den ena dagen är den andra lik, för det fyller ju hela tiden på med nya bekantskaper underifrån allteftersom fler kullar passerar 18-årsstrecket. Människotyp nummer ett är mycket avundsvärd, eftersom den ser livet som en enda lång helg, där veckorna passeras i ett huj på ett icke alltför stimulerande jobb innan den ack så efterlängtade helgen tar vid. Människotyp nummer ett stadgar sig inte innan den sista ölen på den sista krogen är urdrucken.
Troliga attribut: Något för stora byxor, en riktigt vass mobil, SingStar/Guitar Hero, en platta smuggelöl från Tyskland.
Typisk replik: Men sug i dig den där bärsen så gåååår vi då!
Människotyp nummer två är en riktigt hemkär liten rackare, som tycker om att ha nära till familjen och vännerna, och som ser Härnösand som ett barnvänligt alternativ. Människotyp nummer två har redan stadgat sig, kanske rent av skaffat barn, och har ett trivsamt jobb och ett litet radhus. Människotyp nummer två tycker att det är bra att bo kvar, eftersom kompisarna från gymnasiet också skaffat barn, och har ett avundsvärt stark socialt kontaktnät där tonvikten ligger på just familjelivet. Människotyp nummer två har antingen genomgått en metamorfos från människotyp nummer ett, eller ännu troligare aldrig befunnit sig i det stadiet.
Troliga attribut: ICA-kort, kombi/barnvagn, mjukisbyxa, äkta krukväxter i fönstret.
Typisk replik: Älskling, kom ihåg att köpa toapapper!
Människotyp nummer tre är den intellektuelle strebern/egenföretagaren som arbetar hårt, tjänar bra och alltid får beställa först i krogkön eftersom bartendern känner igen en god kund med kort. Människotyp nummer tre är en haj bland småfiskar, tycker han/hon iallafall själv, och reser inte gärna till större metropoler (typ Stockholm) eftersom han/hon där riskerar att bli endast en i mängden. Lever en form av dubbelliv, där veckorna ägnas åt ett snarast asocialt hetsarbetande, och helgerna åt nätverkande på hög nivå. Har en avundsvärd tilltro till sin egen förmåga, och anser själv att ingenting är omöjligt, bara mer eller mindre svårt. Människotyp nummer tre är mycket mån om det yttre, och anser att livet mäts efter - i fallande ordning- antal siffror på lönebeskedet, antal rum i huset, antal kilo i bänkpress och antal födelsedagshälsningar på Facebook.
Troliga attribut: Halvtrasiga jeans (givetvis köpta sådana), maxat VISA-kort, solglasögon, en snabb/stor bil.
Typisk replik: Vi tänkte ha en intim liten middagbjudning på lördag, bara en 20-30 personer. Välkomna!
Alla dessa tre kategorier är fullkomligt underbara på sina sätt, och jag är glad att kunna räkna in vänner i alla de tre (känner ni igen er?) Mitt problem är att jag befinner mig i vacuumet däremellan. Ska man festa mer, jobba hårdare eller bli en mystomte? Det är så jävla svårt att kategorisera in sig själv av någon jävla anledning. Så, meningen med det här inlägget är inte någon annan än en stilla vädjan: döm mig, kategorisera mig. För sanningen att säga: det är svårt att bestämma riktning på sitt eget liv. Kanske är hela poöngen att man inte behöver göra det heller, det ger sig alldeles alldeles naturligt?
Nu ska jag städa lite och sen blir det nog lite middag innan coren.
Klem og kyss.
Människotyp nummer ett glider gärna runt, gillar att vara polare med alla i stan, och njuter av att aldrig behöva legga på Bolag/krogar. Människotyp nummer ett struntar blankt i att den ena dagen är den andra lik, för det fyller ju hela tiden på med nya bekantskaper underifrån allteftersom fler kullar passerar 18-årsstrecket. Människotyp nummer ett är mycket avundsvärd, eftersom den ser livet som en enda lång helg, där veckorna passeras i ett huj på ett icke alltför stimulerande jobb innan den ack så efterlängtade helgen tar vid. Människotyp nummer ett stadgar sig inte innan den sista ölen på den sista krogen är urdrucken.
Troliga attribut: Något för stora byxor, en riktigt vass mobil, SingStar/Guitar Hero, en platta smuggelöl från Tyskland.
Typisk replik: Men sug i dig den där bärsen så gåååår vi då!
Människotyp nummer två är en riktigt hemkär liten rackare, som tycker om att ha nära till familjen och vännerna, och som ser Härnösand som ett barnvänligt alternativ. Människotyp nummer två har redan stadgat sig, kanske rent av skaffat barn, och har ett trivsamt jobb och ett litet radhus. Människotyp nummer två tycker att det är bra att bo kvar, eftersom kompisarna från gymnasiet också skaffat barn, och har ett avundsvärt stark socialt kontaktnät där tonvikten ligger på just familjelivet. Människotyp nummer två har antingen genomgått en metamorfos från människotyp nummer ett, eller ännu troligare aldrig befunnit sig i det stadiet.
Troliga attribut: ICA-kort, kombi/barnvagn, mjukisbyxa, äkta krukväxter i fönstret.
Typisk replik: Älskling, kom ihåg att köpa toapapper!
Människotyp nummer tre är den intellektuelle strebern/egenföretagaren som arbetar hårt, tjänar bra och alltid får beställa först i krogkön eftersom bartendern känner igen en god kund med kort. Människotyp nummer tre är en haj bland småfiskar, tycker han/hon iallafall själv, och reser inte gärna till större metropoler (typ Stockholm) eftersom han/hon där riskerar att bli endast en i mängden. Lever en form av dubbelliv, där veckorna ägnas åt ett snarast asocialt hetsarbetande, och helgerna åt nätverkande på hög nivå. Har en avundsvärd tilltro till sin egen förmåga, och anser själv att ingenting är omöjligt, bara mer eller mindre svårt. Människotyp nummer tre är mycket mån om det yttre, och anser att livet mäts efter - i fallande ordning- antal siffror på lönebeskedet, antal rum i huset, antal kilo i bänkpress och antal födelsedagshälsningar på Facebook.
Troliga attribut: Halvtrasiga jeans (givetvis köpta sådana), maxat VISA-kort, solglasögon, en snabb/stor bil.
Typisk replik: Vi tänkte ha en intim liten middagbjudning på lördag, bara en 20-30 personer. Välkomna!
Alla dessa tre kategorier är fullkomligt underbara på sina sätt, och jag är glad att kunna räkna in vänner i alla de tre (känner ni igen er?) Mitt problem är att jag befinner mig i vacuumet däremellan. Ska man festa mer, jobba hårdare eller bli en mystomte? Det är så jävla svårt att kategorisera in sig själv av någon jävla anledning. Så, meningen med det här inlägget är inte någon annan än en stilla vädjan: döm mig, kategorisera mig. För sanningen att säga: det är svårt att bestämma riktning på sitt eget liv. Kanske är hela poöngen att man inte behöver göra det heller, det ger sig alldeles alldeles naturligt?
Nu ska jag städa lite och sen blir det nog lite middag innan coren.
Klem og kyss.
Oh baby baby
Produktiv dag idag, så jag tänkte mest passa på att skryta...
Startade dagen 05:00 med att kliva upp och skjutsa Sötnosen till jobbet, därefter gick jag kors i taket inte och lade mig, eftersom åldern tydligen medför visdom och jag vet hur seg jag blir då. Sen ringde jag MIUN och fixade och trixade med kurser, så nu ska jag läsa dubbelt i höst och det vet ju bara gudarna hur det kommer att gå!
Full rulle ner till Sundsvall sen, gick på föreläsning, svängde in till gamla kära Sörberge och betalade kåravgiften, ett snabbstopp på Bylla, käka i Bergeforsen, tillbaka till Härnta, upp på Volvo för att låta Göran byta lampa, ner på biblioteket och hämta reservationerna och sen tillbaka hem för en kraschlandning i soffan...där jag fortfarande sitter, oförmögen att ta mig för halvsju.... Just ja, hann även med att prata med Ejkej, vilket som alltid var trevligt och tyvärr händer alldeles för sällan!
Och ja just ja, jag har beställt stugkataloger igen... Jag tror seriöst att det finns en chans att jag är världens mest omständiga människa, men när det gäller vissa saker är slumpen ingen kompis jag gärna har med mig på vägen! Skidstahus har ju en del pärlor, men Västkuststugan var inte heller så dum. Vi gillar ju dessutom rejäla timrade saker, men på en liten skärgårdsidyllisk ö ser det nog lite dumt ut att släppa ner något härbre från Åre...eller vad tros?
(De av mina ack så trogna läsare som har ytterligare bra förslag på stugtillverkare kan väl ta och skriva en blänkare om det - jag tycker dessutom att ni är dåliga på att kommentera, era råttor!!!)
Nej nu ska jag snart åka och hämta pluttsnutten igen, och svänga in på HH för att hitta någon smaskig middagsmat. Jag skulle helst äta stekt paprika och sparris och potatisklyftor med bea-sås varje dag nuförtiden, men som tur är har jag en man som är lite mer förtjust i kulinarisk variation, så jag slipper dö av skörbjugg.
Dagens visdomsord: Alla är modiga när fienden flyr.
Jag läste det på ett gammalt lönebesked från ett sommarjobb, och jag tycker att det är så smart sagt!
Startade dagen 05:00 med att kliva upp och skjutsa Sötnosen till jobbet, därefter gick jag kors i taket inte och lade mig, eftersom åldern tydligen medför visdom och jag vet hur seg jag blir då. Sen ringde jag MIUN och fixade och trixade med kurser, så nu ska jag läsa dubbelt i höst och det vet ju bara gudarna hur det kommer att gå!
Full rulle ner till Sundsvall sen, gick på föreläsning, svängde in till gamla kära Sörberge och betalade kåravgiften, ett snabbstopp på Bylla, käka i Bergeforsen, tillbaka till Härnta, upp på Volvo för att låta Göran byta lampa, ner på biblioteket och hämta reservationerna och sen tillbaka hem för en kraschlandning i soffan...där jag fortfarande sitter, oförmögen att ta mig för halvsju.... Just ja, hann även med att prata med Ejkej, vilket som alltid var trevligt och tyvärr händer alldeles för sällan!
Och ja just ja, jag har beställt stugkataloger igen... Jag tror seriöst att det finns en chans att jag är världens mest omständiga människa, men när det gäller vissa saker är slumpen ingen kompis jag gärna har med mig på vägen! Skidstahus har ju en del pärlor, men Västkuststugan var inte heller så dum. Vi gillar ju dessutom rejäla timrade saker, men på en liten skärgårdsidyllisk ö ser det nog lite dumt ut att släppa ner något härbre från Åre...eller vad tros?
(De av mina ack så trogna läsare som har ytterligare bra förslag på stugtillverkare kan väl ta och skriva en blänkare om det - jag tycker dessutom att ni är dåliga på att kommentera, era råttor!!!)
Nej nu ska jag snart åka och hämta pluttsnutten igen, och svänga in på HH för att hitta någon smaskig middagsmat. Jag skulle helst äta stekt paprika och sparris och potatisklyftor med bea-sås varje dag nuförtiden, men som tur är har jag en man som är lite mer förtjust i kulinarisk variation, så jag slipper dö av skörbjugg.
Dagens visdomsord: Alla är modiga när fienden flyr.
Jag läste det på ett gammalt lönebesked från ett sommarjobb, och jag tycker att det är så smart sagt!
