katewellings

Chill med Entourage och bra bok. Efter avslutad tenta blev det bokandel och sen Big Boy. Hem, sunka/sova i soffan med hamburgare och fyra nya deckare. Att köpa böcker är ren och skär lycka, jag liksom småmyser hela vägen till bokhandeln och dreglar lite lätt när jag står vid hyllorna och bara väljer och vrakar. Jag skulle gärna vara med i big brother, bara jag fick obegränsad tillgång till snus och böcker. Smaskens!

Nu får det här gå åt helvete, det är så tråkigt så jag ork' int'. Jag vill komma ut i verkligheten, you know? Learning by doing, inte learning by fucking jävla kukbok från 1981... Tror även att det är Dr Mengele som layoutat...

Skolan? Jag menar hur kul är det egentligen? Jag är just nu, just idag, sjukt less på allt som har med studier att göra. Jag har för fan pluggat i 17 år nu...det får snart räcka. Ändå har jag ett enda litet år kvar, och så fan om jag tänker ge mig nu??!!

Tur att jag har en mästerlig man som går på ICA och handlar godsaker åt mig!
(och som ser på högljudda japanska jävla slagsmålsfilmer när jag försöker koncentrera mig - mindre mästerligt Johan!)

Ett sent hågkommet grattis till min gamla Jossi som blir the big 2-5 idag!! En grattismiddag på Korvis väntar vid hemkomsten ;)

Sitter och gaggar framför datorn med en speciell sorts ont i magen som flickor får ibland. Det är alltså en hemma-sittar-dag idag, vilket känns både tråkigt och nödvändigt. Hur som haver, i jakt på nödvändig information snubblade jag över en blogg som jag tyckte var bra, regardless which. Men, den handlade mycket - väldigt mycket - om hur dåligt sämre sämst människan som hade den mådde. Inte så upplyftande, men det får åtminstone mig att läsa vidare, för att se vad som är så hemskt. Tjejen, och det var en vuxen sådan, äldre än mig, grät sida upp och sida ner över hur ful hon var, hur fel hon var och vilken ångest hon hade över att hon aldrig träffade rätt, blev kär och blev älskad. Sen, efter ca 5 sidors text kom en bild på denna tjej. Och jag fick titta igen. Scrolla ner. Japp en bild till. Och en till. Och det var inget jävla fel på henne överhuvudtaget. Hon var jättesöt, såg glad ut, såg ut som en sån jag skulle kunna börja prata med om vi hamnade i samma soffa på en fest. Men inombords var hon tydligen hur helt och totalt emontionellt fuckad som helst. Åtminstone i sin blogg. Och då undrar jag hur mänskligheten egentigen mår. Hur många glada ansikten döljer ett deprimerat inre?

Nu ska jag tentaplugga, lyssna på bra musik och kanske släpa mig ner på ICA och handla en Billys Micropizza eftersom det är så synd om mig. Sen ska jag nog även sätta på en tvättmaskin. Så jag får lite vettigt gjort.


Smell you later.

Vi ska även på kräftskiva ikväll, vilket betyder rostbröd och nubbe för mig. Johan får alltså ett helt kilo själv. Lyckliga pojk som har en så kräsen flicka!

Ers Nåd, jag önskar presentera bevisen...

Idag var jag på Bolaget, det händer ganska sällan och jag var helt och fullt oförberedd på det massiva publiktryck som det innebar. Åtminstone 10 minuter av detta ganska ringa besök ägnades åt köandet. Det får en att fundera.

Gå tillbaka 50 år i tiden så var Härnösand en intellektets högborg - Norrlands Athen där skarpa hjärnor dvaldes. Nu, år 2009, tvingas man köa på Systembolaget, och Akademiebokhandeln läggs ner.

Slutsats: det finns fler fyllskallar än läskunniga i Härnösand. Vad har hänt? Har inaveln slutligen slagit ut i full blom, eller har allt som är något sedan länge dragit? Jag tycker att Härnösandsborna ska sluta gnälla så förbannat på Kramfors, för Norrlands Athen verkar tyvärr ha blivit Norrlands Krakow, och några Nobelpris lär inte hamna här i första taget. Men å andra sidan är ju ignorance bliss, så Sveriges lyckligaste befolkning finns nog här...

Domen är att jag per omgående skulle vilja ta med mig noggrant utvalda människor och lämna det här degenererade samhället. Så kan dom som är kvar fortsätta gifta sig med sina kusiner... Vila i Frid Akademiebokhandeln...

Får man må såhär gött?

Får man egentligen ha det så bra som jag har det nu, med sambo, vänner, familj, jobb och utbildning som bara klaffar sådär alldeles alldeles perfekt? Nytt jobb och allt känns så otroligt bra och ljust och väldigt väldigt framtidsmässigt...

Sveriges genom tidernas bäste musikskapare. Ingen annan har haft bredden, den psykologiska och samhälleliga insikten, eller det outsläckliga engagemanget. Jag kanske inte instämde i hans tankar, men oj som han sa det...


Jag får aldrig aldrig aldrig nog av Björn Afzelius!

På den mer seriösa nivån ägnar jag mig just nu åt självkärlek, dock inte av den äckliga sorten (ni vet den som enligt Pingstvännerna ger håriga handflator). Jag lyssnar på musik, MIN musik vilket innebär en orgie i nittiotalspop. All min kärlek går just nu till denne man och hans glada kamrater. En hint är att han nog tänker starta ett band, och att vissa dagar är som gjorde för rökning. Dessutom lever han för att tjäna...OCH han blev i slutet på nittiotalet framröstad till Sveriges sexigaste man i tidningen Frida.



Svensk fin(ful)kultur när den är som bäst. Panik-iller som man säger.
Jonas "Tommy" Inde stod nog i publiken? (Och nej, det är inte Braun och dom menar det)

I gårdagens thaimat hamnade en halv kruka basilika, idag ska det göras basilikakryddade färsbiffar på resten. Enkelt och riktigt smaskigt. Jag gillar kryddor. Och mat överlag. Gärna starkt. Ska nog smyga i lite chili i biffarna också när Johan inte ser...



I övrigt har jag ont i halsen, sover och fryser om vartannat. Har mulat två piroger, två alvedon, en te-kopp och en DrPepper. Hjälper inte den kuren så är det nog svininfluensan ändå...

Efter jobbet idag skuttade jag och Sanna in i hennes bil med en massa toast och satt där och bara njöt av att spela förpubertal raggarmusik. Ni vet sån där som man lyssnade på back in the days. Så kommer jag hem, slår igång datorn och möts av detta:

Artisten bakom namnet Onkel Kånkel är död. Håkan Florå avled i lördags av en hjärtattack, skriver Aftonbladet. Han blev 47 år gammal.

Onkel Kånkel & his Kånkelbär bildades i slutet av 70-talet och blev sedan kända för musik och texter som hyllades som humor av vissa och avskyddes som stötande av andra. 1995 skrev riksdagsmannen Inge Carlsson, S, ett förslag om "förbud mot kränkande musiktexter" med hänvisning till Onkel Kånkels skivor. Förslaget gick inte igenom med hänvisning till yttrandefriheten.

Onkel Kånkel höll sig hemliga och uppträdde sällan. När det väl skedde, som på Hultsfred 1993, var det bakom masker och bandage.

Jag har alltså inte lyssnat på sånt här sen i...tja typ ettan på gymnasiet - den vilda tiden i Tallnäs...men just idag... Ja vad säger man?

Jag vet att jag hade lovat er bakfylla och skandaler, men det var ett förbannat äckligt rosévin det där, så flaskan blev som bäst halvtom innan den fick åka ut till andra intressenter. Alltså - klockan är strax efter åtta och jag är pigg, nykter och har sjukligt ont i mina tår... Festen var i alla fall jättetrevlig, och jag ska försöka väcka liv i min fuktskadade kamera för att kunna slänga upp en bild eller två!

Givetvis är ju inte en helg komplett utan att jag tänker med arslet minst en gång, och gårdagens får jag faktiskt ta på mig helt och hållet. Såklart är det inte ok att lägga ifrån sig mobilen och springa ut och röka i en och en halv timme. Johan höll på att ringa sjöräddningen och ni kan ju gissa er till hur förbannad han blev när jag äntligen svarade... "Du kunde ha trillat i vattnet och varit halvvägs till Finland eller våldtagen i  nån busken nånstans". Och även om jag inte tänkte så så har han ju rätt, vilket ledde till att han skällde på mig som en orolig mor under promenaden hem i hällregn (för ja - han sprang ut och hämtade mig) och slutligen fick mig att lova att min kommande stående accesoar ska bli en hundpejl :)

Ja, det jag vill säga med detta är väl helt enkelt att jag är väldigt väldigt ovan att folk har "koll" på mig sådär. Sen jag flyttade hemifrån har det inte varit tättsått med (över)beskyddande utan vi har liksom lite kallt räknat med att inget händer i Härnta :) Så att gå ifrån det till att ha en sån där manlig karl som oroar sig för precis allt som kan hända lill-prinsessan - det blir krockar ibland!

Men, nu är allt bra igen, även om jag måste säga att Johan till och med var argare än mamma den gången jag var åtta-nio år och följde med en klasskompis som jag normalt inte umgicks med hem. Givetvis för att de nyss hade fått kattungar... Den utskällning jag fick när jag kom hem efter fyra-fem timmar var inte att leka med den heller...så hundpejl är nog en ganska bra idé för mig ändå :)

All dressed up and somewhere to go!


Det blidde lite oproportionerligt grova ben här....jag är inte slalomåkare på riktigt...


Sweet surikat!

Tomorrow - hangover?

---

Slänger in en blogg-min också. Kvack kvack ;)

Världens bästa idé, istället för onlinepizza. Har (återigen) slut på that sweet sweet drug och det känns så långt att gå ner på macken. Så väldigt väldigt långt...

Ikväll ska vi ut och svira, Marie och jag. Kan nog bli väldans trevligt, det var ju länge sen jag ärade utelivet med ett besök. Födelsedagsfest ute i sammarstuga bjuds det på, och givetvis ligger rosévinet på kylning... Att jag skulle bli en sån vinpimplande skata, go figure?

Det pirrar så sjukt i lill-magen nu så jag tror att jag ska kräkas och dö. Kom igen nu då! Ring ring ring!!!

Idag hade vi lite tråkigt på jobbet, det var mycket att göra och vi kände oss sura och trötta. Vips smsade vi in till Radio Guld och önskade varsin låt. Lill-Sanna och Carro passade även på att hälsa till mig...det gjorde inte jag.

Dock önskade jag Thrasher vilket den lille mannen i etern inte hade, så det fick bli Rockin' in the free world istället. Gick nästan lika bra. Vi skrattade oss i alla fall harmynta, vilket lyfte hela den miserabla eftermiddagen. Så kul har vi på Grillen...

Nu är jag ensam hemma *woohoo* Det innebär me-time, med mat värmd i micron, med läsk och choklad och en god bok. Mysigt värre! På vissa plan saknar jag mitt singelliv. Det var en riktig tokhöjdare att vara ung och kåt och allmänt körd i huvudet... Sena nätter och sena morgnar. Det är inte riktigt lika roligt att vara vuxen. Men fan så mycket skönare.

Nu blir det micromat och en god bok. Pratade precis med min fader i telen och han fortsätter att vara min obestridde idol. Jag vill bli som pappa när jag blir stor!

Nu är min sambo svartsjuk. På att jag kraftigt propagerar för min totala rätt att ta för mig om mitt frikort kommer till stan. Surt sa räven, men jag är ledsen gubben, om Joshua kommer hit så får du kliva undan. Sorry.

Annars inte mycket, thaien var smaskens och jag har rivit ur bilden på "mitt hår". Så en klippning, en slingning och ett SILVERSCHAMPOO för att dämpa sommarens pissgula nyans. Fint att man inte har problem med att spendera pengar i alla fall...

Before...


Hopefully after...


Imorn = lång jävla dag på jobbet... Skapligt lite motiverad. Men det behövs ju alltid pengar. Fast skönt att det snart är över och man kan börja fokusera lite mer på framtiden!

Höstens projekt är (nästan) färdiga. Kan nog bli spännande slutet av 2009!

Snart thaimat, ska bara fixa håret så åker vi och äter. Gott, och lyxigt att slippa disken!
Få se om vi orkar en bio, beror nog lite på hur mycket mat vi trycker i oss...

Jobbar hela dagen...vilket blev till ungefär halv ett idag. Känns skönt att ha gjort en heltid då, även om det inte känns lika skönt kl 5 när väckaren piper... Men snart är det slut på det också!!

Funderar på svarta skorna ikväll. Det är inte ofta jag benämner mig själv som ett stycke hot ass, men fan vet om det inte blir så ikväll... Och jag vill gå till frissan NU. Men lika bra att vänta tills jag slipper kockmössan för i sommar!

Rutinmänniskor är vi allihopa, allihopa allihopa... Och jag mest av alla. Varje dag ser likadan ut nu när jag kommer hem från jobbet. Så fort jag kliver innanför dörren vidtar en process i fem steg:

1. Kasta in äckliga jobbarkläder i därav avsett skåp.
2. Hälla upp och tokhalsa ett stort glas fruktsoppa/blåbärssoppa/smoothie.
3. Hämta topz - jag topzar mina öron minst en gång om dagen, gärna fler...
4. Kasta omkull mig på soffan med en bok/tidning/datorn (här befinner vi oss nu)
5. Slutligen släpa mig in i duschen där jag brukar bli kvar en stund...

Jag älskar min Johan väldigt mycket, men jag blir lätt irriterad när han är hemma före mig. Min trevliga rutin blir störd då. Stackaren...

Hemma nu. Snart fruktsoppa och en god bok. Sköna jobbdagar det här, känns som ett bra avslut innan allvaret börjar. Igen.

Jag älskar september, det är nog nästan min bästa månad. Jag blir så positiv och glad av hösten, fan vet varför?
Kanske för att allt är så nytt och spännande då, och alldeles alldeles lagom varmt?

Ska börja blogga lite bättre också...men just nu blir "vad jar jag gjort idag" inte så variationsrikt och spännande...

Nystädat, nyäten. Gott det.
My ErgoRapido is the shit.

Spännande saker i görningen nu. Förändringar av det bra slaget.

Förhoppningsvis vet jag om ett par veckor. Nervöst.

Åh så tuff man kan vara när det gäller att välja film...
- Slå på den värsta rysaren du har på datorn Mathias!
Sen går det ungefär 10 minuter av filmen och man är ett illamående darrande jävla vrak som aldrig tänker idka någon form av umgänge mer, och definito aldrig gå ner i en källare.

Ellen, nästa gång väljer DU film!!

Sitter och sjuk-funderar, sådär som man gör när man håller på att bli frisk men ändå inte är på jobbet. När hjärnan är pigg igen men inte kroppen och men således klättrar på väggarna.

I höst ska jag ju då inte jobba så mycket. Jag ska "bara" läsa 125%, och ha ett betydligt mindre ansvar i vår kära styrelse. Jag ska kort och gott få tid över till annat. Men till vad? Det är frågan.

Höstens planer - som säkert lär spricka snarast - men ändock...stavas:

- börja spika tentor (för många låga betyg från mitt lilla dubbelläsningsexperiment. Jag är inte nöjd med ett godkänt, vem försöker jag lura?)
- träna lite mer (min genetiskt fantastiska förbränning klarar det mesta, men för orkens skull vore det inte fel med lite mer muskler och lite bättre flås)
- ta hand om mig själv (man mår ju så mycket bättre bara man lägger på en ansiktsmask och målar naglarna)
- fortsätta städa (trots mycket att göra i sommar har jag fått till en riktigt bra rutin vad gäller hushållsarbete - dags att se om det håller i sig)
- och det allra viktigaste - lämna hemmet! (jag är en sån där liten hemmasittare, som gärna tillbringar lediga dagar i soffan med en bok. Det är inte bra. Minst en timme om dagen ska jag tillbringa utanför hemmets gränser - och då räknas inte skolan!!!)

Men can you blame me? Det är inte så lätt det här med olika rutiner, inte för mig i alla fall. Jag behöver en strukturerad tillvaro, och som student är det ganska svårt att få till. Vissa dagar är man så ledig att man inte vet vart man ska ta vägen, och vissa dagar gråter man i boken för att man har alldeles för mycket att göra och alldeles för lite tid att göra det på. Och så bloggar man istället... Men i höst blir det i vart fall ett seriöst försök att skapa den där optimala fördelningen. Så, nu vet ni det!

Även att det kanske fungerar att lägga ut bilder nu...min Johan är det sötaste som finns (igen)