katewellings

Huvudet är fortfarande som en väldigt känslig liten fågel. Minsta lilla jag rör på det så blixtrar det så där fint innanför ögonen. Att titta i sidled ska vi inte ens tänka på, vilket alltså i förlängningen innebär att jag inte ens kan blänga snett på min söta sambo när han pratar skit.

Fast idag har han (som vanligt) levt upp till mian vildaste  fantasier. Med sig hem från jobbet bar han nämligen en fettdrypande påse. Full med diverse snaskigheter från den där restaurangen vid vattnet...ni vet dem med clownen och det stora gula M:et. Oj så mycket piggare jag blev när jag fick borra ner näsan i en stor pommes. Gött gött.

Imorgon lär väl gå till på samma sätt som idag. Dvs. jag vaknar för tidigt och ligger sen hela dagen och tycker synd om mig själv och har tråkigt. Lysande utsikter. Och nej, jag är inte en av alla dem som bär mitt lidande i tysthet. Jag bär min huvudvärk med stolthet, och tycker helt skamlöst att den bör rendera i en våg av sympatier från min omgivning. Och det gör den också. Fram till dess att de lessnar och låser in mig i garderoben vill säga.

Dagens önskelista är ett bättre immunförsvar, en villa med trädgård och en halvt kilo glass. Med maräng.

Dagens cliffhanger är slutspelet. Även om jag tycker att det är roligt att kråkorna missade lekdejten. Få se om Timrå kniper sista platsen nu. Hoppet lever. Liket lever.