Jag hissar för sällan
När det kommer till min sambo så hissar jag honom lite för sällan. Kanske för att i mina ögon är en välformulerad burn en lika stor kärleksförklaring som ett djupt stirrande i ögon? Inte alltid som Johan håller med om det...
Sett utifrån så måste vi te oss som one odd fuckin couple egentligen... Johan som är hyperaktiv, jag som är slöare än en sengångare. Johan har damp om han måste läsa mer än 5 sidor text som inte har med jakt eller fiske att göra...jag närmar mig med stormsteg 500 hp inom humaniora och ekonomi. Johan är gammal fjälljägare, jag tycker att naturen är rätt fin på håll och har aldrig sovit i tält. Johan är lugna gatan tills det brinner, jag småjävlas för det mesta... Ja ni fattar. Johan är även en tolerant och vidsynt människa som gärna förlåter in absurdum. Jag är en tvättäkta subba som inte tror överdrivet mycket på det här med andra chanser.
Men. MEN. Hur det nu än kom sig så blev det just den här kombinationen som blev så vinnande. Att det var just den där tjurskallen som fick mig att må som allra bäst, och som fick mig att känna mig så älskad och uppskattad och trygg. Livet är lite smålustigt ibland. Det är inte alltid den bredaste och rakaste vägen som leder till de finaste smultronställena, det kan ni alla ta och fundera lite på. Jag gick länge och trodde att jag ville ha en kille som var som mig. Och sen funderade jag mig gråhårig över varför mina relationer aldrig kändes riktigt bra... Go figure stupid? Det är ju faktiskt olikheterna som gör det roligt. Att vi kan ha likadana värderingar och samma tankar om framtiden, samtidigt som vi är två helt olika människor som har sina egna intressen och liv.
Om det inte hade varit för Johan hade jag gått miste om så många saker, och så många insikter. Jag vette sjutton om jag hade blivit riktigt vuxen utan honom?
Därför tar jag dagens feberslöa hjärna och hyllar min bästa och finaste karl. Bara därför att :)
BP
På den mer seriösa nivån ägnar jag mig just nu åt självkärlek, dock inte av den äckliga sorten (ni vet den som enligt Pingstvännerna ger håriga handflator). Jag lyssnar på musik, MIN musik vilket innebär en orgie i nittiotalspop. All min kärlek går just nu till denne man och hans glada kamrater. En hint är att han nog tänker starta ett band, och att vissa dagar är som gjorde för rökning. Dessutom lever han för att tjäna...OCH han blev i slutet på nittiotalet framröstad till Sveriges sexigaste man i tidningen Frida.
Svensk fin(ful)kultur när den är som bäst. Panik-iller som man säger.
Jonas "Tommy" Inde stod nog i publiken? (Och nej, det är inte Braun och dom menar det)
Tips från coachen
Exuviance face-serie. Sköna, milda och effektiva. Kommer aldrig mer att köpa ansiktstvätt på ICA eller HM, det är då ett som är säkert. Smakar det så kostar det, men man får ju bara ett ansikte, och det är skönt att slippa torrsprickor i det.
Glöm inte bort djuren
Först och främst. Djur är bättre än människor. De är charmigare, renligare och ärligare. Jag umgås hellre med mina katter än med de flesta människor. När som helst.
Eftersom mitt hjärta blöder för missar har jag valt att göra såhär. Gör det du också. Kom igen för fan. Annars kommer jag hem till dig och kissar i din brevlåda. Gör nåt bra. Du behöver inte berätta för nån att du är human. Eller säger man human när man är snäll med djur? Whatever, släpp loss lädret nu och gör nåt bra. Basta.
Idag hypas alltså stöd till djur. Do it. Come on and DO it.
Nattens boktips
Jag bör först och främst varna er att jag är en nörd i ordets rätta bemärkelse när det kommer till det skrivna ordet. Sedan den späda åldern av 3 bast har jag fullkomligen slukat allt läsbart jag har kunnat lägga mina frityrflottiga fingrar på. I tonåren hade jag vänner som kände likadant inför CD-skivan, men denna produkt kunde aldrig (trots idoga försök) konkurrera ut boken i min värld. Fast jag har en icke obetydlig samling trevliga plattor som dammar i förrådet. Jag kan även med fördel läsa böcker om och om igen. Bara för att de är så roliga/finurliga/underbara. Böcker som står sig i min värld är bl.a.
1. Dennis Lehanes underbara Patrick Kenzie-svit. Bubba Rogowski jag ÄLSKAR dig!
2. Sjöwall/Wahlöös klassiker Roman om ett brott. Kristiansson/Kvastmo/Kvant kryddar en trist vardag när som helst.
3. Reginald Hill. För det mustiga bildspråket och de semi-intellektuella referenserna.
4. Thomas Harris - Hannibal. Den boken fick ett oförtjänt dåligt rykte efter filmen.
5. Elsie Johanssons Nancy-trilogi. För att jag gråter. Varenda gång.
Läs läs LÄS! Börja uppifrån. Eller nerifrån. Bara ni läser. Det finns (tack gode gud) mer än Liza Marklund här i världen.
Och en sån häringa...
1.Olivolja - min nyaste kärlek som trollar bort vårfnasiga armbågar på ett kick!
2. Pincetten - hade aldrig gått att leva utan den, inte en chans. Jag tycker även att det är sjukt skönt att noppa ögonbrynen...någon form av störning i mitt psyke där?
3. Tea tree oil lipbalm - fri från mineraloljor och annan skit, och smakar som att slicka på kåda! Mums mums!
4. Pennor - man vet aldrig när man behöver skriva upp nåt viktigt. Jag gillar smala tuschpennor, så det ligger sisådär en 30 såna och skvalpar i botten på min gigantiska handväska...
5. Mobilen/filofaxen - ett givet attribut för den moderna kvinnan.
6. Kinder Maxi - köpes drösvis och lassas ner i väskan...man vet aldrig när man blir sugen på en liten munsbit. Anna Skipper where are you?
Och sist men inte minst...
7. Ett par pälsvantar - trots att vintern lider mot sitt slut hänger de enorma björnpupporna till vantar med...troligtvis för att jag avskyr att frysa om händerna. Ligger de kvar till midsommar blir jag orolig...
Japp, där har vi det. Var kvinnas (lite annorlunda) survivalkit. Stoppa ner dessa pryttlar i väskan och inom en vecka kommer du att undra hur du någonsin kunde leva utan dem... Som Kenta hade sagt: try it, you'll like it!
Nu McD!
Just idag
I Hype
Kommentarer gränslöst överflödiga.
Dagens hype
Idag kära läsare hypar jag
SJÄLVINSIKTEN
För dem utav er som inte är bekanta med denna term, handlar det till syvende och sist om att se sig själv som man verkligen är.
I dagens samhälle tar självinsikten inte mycket plats, jag skulle tvärtom vilka säga att den helt tagit semester. Skarven för självinsikt verkar gå nogonstans där kring födslarna 1987-88. Jag har min teori om varför.
Som ett barn av det (någonsånär) tidiga 80-talet är jag uppfödd på ironi. Killinggänget, After Shave, Lorry - alla stora på nittiotalet, alla besittande en humor och självironi som var så påtaglig att den nästan luktade.
Jag, och mina samhällets olycksbarn anno 1980-85, 86 nånstans, vi har således matats med självironi sen vi slutade med bröstmjölken. Vi lärde oss snabbt att allt kan ironiseras över. Även vi själva.
Sedan kom ett paradigmskifte, som så ofta inträffar i vårt populärkulturella samhälle.
Fråga mig inte när, fråga mig inte varför (Grynet kan ha haft något med saken att göra...) men helt plötsligt var självironin död. Nu skulle man istället ta sig själv på allvar, och inte söka förlöjliga saker och ting. Självinsikten dog, nästan över en natt som det verkar, och ersattes av ett slags egocentrisk världsbild där jaget är Gud.
Vi ser det hos Blondinbella, vi ser det i vår närhet - tankarna om att jag är så jäkla bra.
Jag är aldrig en tönt (finns det ordet ens längre?), jag gör aldrig meningslösa saker bara för att jag ser en bakomliggande ironi i dem. Jag knäpper på fullaste ALLVAR "dagens outfit-bilder" på mig själv till min innehållslösa och felstavade blogg. Kort sagt: jag är 14 år gammal och jag tar mig själv på jävligt stort allvar.
Kan det vara roligt att vara barn av sitt nittiotal?
Känner man sig inte lite lurad på konfekten?
Är det tillfredsställande att sakna självinsikt?
Fördummar bristen på ironi hela mänskligheten?
Såledles förslår jag att vi gör 2009 till ironins, och framförallt
SJÄLVINSIKTENS ÅR!
Tiden är mogen för ironins rennässans. Är ni med mig eller mot mig?
Veckans hype...
Denna vecka hypar jag preventivmedlet. Dess betydelse för mänskligheten skall icke underskattas. Inte nog med att det banat vägen för ett promiskuösare leverne, och hindrar jorden från att överbefolkas alldeles - dessutom har preventivmedlet med all säkerhet räddat oss från än värre fasor.
Tänk logiskt kära läsare, hur många idioter finns det i världen idag? Misslyckade skapelser som likt parasiter livnär sig på dig och mig och media. Ta då bort preventivmedlet ur denna ekvation, och gör en snabb kalkyl över hur många idioter vi egentligen hade måst tampas med utan det underskattade preventivmedlet... Skrämmande, inte sant?
Folk som borde tänkt sig för innan de spolade ner P-pillren är de som stoltserar med dessa avkommor:
• Hitler
• Linda Rosing
• Mauro Scocco
• Peter Forsberg
• Lars Ohly
• Renee Zellwegger
• Carola..ja vad f*n heter hon i efternamn idag då? Sögard? Häggqvist? Fan vet...
• Min granne
• Samtliga deltagare i Lyxfällan
Egna förslag på människor som inte borde fått tillåtas titta ut ur mamma mottages tacksamt.
Men nu sätter jag punkt för veckans hype, som alltså blev:
Preventivmedlet
Ett fyrfaldigt leve, hurra hurra hurra hurra!
I hype-premiär
Idag hypar jag:
Presenter!
Alla älskar väl presenter (vissa endabarn mer än andra har jag hört...), och finns det egentligen något som är roligare än att få slita papperet av en pressy? Ska isåfall vara att se någon annan öppna en present som man givit bort, och som man redan på förhand vet kommer att bli en hit. Jag och min blonde Gud är i alla fall helt grymma på det här med presenter, även om det kan bli idétorka nångång ibland. Det brukar jag dock lösa lite snyggt med ett par Björn Borg-kalsonger, men det känns som om Johan nu har börjat genomskåda mig. När han får paket skakar han dem nämligen först och säger "åååh, kalsonger!" Hmmm...
Men idag blev även min present en hit, och därför hypar jag idag presenter - att få såväl som att ge!
Mitt snygga hjärta!
Johan blev tvungen att ta på sig ett par gröna byxor...troligtvis för att komma i stämning ;)
