Inte som utlovat
Jag vet att jag hade lovat er bakfylla och skandaler, men det var ett förbannat äckligt rosévin det där, så flaskan blev som bäst halvtom innan den fick åka ut till andra intressenter. Alltså - klockan är strax efter åtta och jag är pigg, nykter och har sjukligt ont i mina tår... Festen var i alla fall jättetrevlig, och jag ska försöka väcka liv i min fuktskadade kamera för att kunna slänga upp en bild eller två!
Givetvis är ju inte en helg komplett utan att jag tänker med arslet minst en gång, och gårdagens får jag faktiskt ta på mig helt och hållet. Såklart är det inte ok att lägga ifrån sig mobilen och springa ut och röka i en och en halv timme. Johan höll på att ringa sjöräddningen och ni kan ju gissa er till hur förbannad han blev när jag äntligen svarade... "Du kunde ha trillat i vattnet och varit halvvägs till Finland eller våldtagen i nån busken nånstans". Och även om jag inte tänkte så så har han ju rätt, vilket ledde till att han skällde på mig som en orolig mor under promenaden hem i hällregn (för ja - han sprang ut och hämtade mig) och slutligen fick mig att lova att min kommande stående accesoar ska bli en hundpejl :)
Ja, det jag vill säga med detta är väl helt enkelt att jag är väldigt väldigt ovan att folk har "koll" på mig sådär. Sen jag flyttade hemifrån har det inte varit tättsått med (över)beskyddande utan vi har liksom lite kallt räknat med att inget händer i Härnta :) Så att gå ifrån det till att ha en sån där manlig karl som oroar sig för precis allt som kan hända lill-prinsessan - det blir krockar ibland!
Men, nu är allt bra igen, även om jag måste säga att Johan till och med var argare än mamma den gången jag var åtta-nio år och följde med en klasskompis som jag normalt inte umgicks med hem. Givetvis för att de nyss hade fått kattungar... Den utskällning jag fick när jag kom hem efter fyra-fem timmar var inte att leka med den heller...så hundpejl är nog en ganska bra idé för mig ändå :)
Givetvis är ju inte en helg komplett utan att jag tänker med arslet minst en gång, och gårdagens får jag faktiskt ta på mig helt och hållet. Såklart är det inte ok att lägga ifrån sig mobilen och springa ut och röka i en och en halv timme. Johan höll på att ringa sjöräddningen och ni kan ju gissa er till hur förbannad han blev när jag äntligen svarade... "Du kunde ha trillat i vattnet och varit halvvägs till Finland eller våldtagen i nån busken nånstans". Och även om jag inte tänkte så så har han ju rätt, vilket ledde till att han skällde på mig som en orolig mor under promenaden hem i hällregn (för ja - han sprang ut och hämtade mig) och slutligen fick mig att lova att min kommande stående accesoar ska bli en hundpejl :)
Ja, det jag vill säga med detta är väl helt enkelt att jag är väldigt väldigt ovan att folk har "koll" på mig sådär. Sen jag flyttade hemifrån har det inte varit tättsått med (över)beskyddande utan vi har liksom lite kallt räknat med att inget händer i Härnta :) Så att gå ifrån det till att ha en sån där manlig karl som oroar sig för precis allt som kan hända lill-prinsessan - det blir krockar ibland!
Men, nu är allt bra igen, även om jag måste säga att Johan till och med var argare än mamma den gången jag var åtta-nio år och följde med en klasskompis som jag normalt inte umgicks med hem. Givetvis för att de nyss hade fått kattungar... Den utskällning jag fick när jag kom hem efter fyra-fem timmar var inte att leka med den heller...så hundpejl är nog en ganska bra idé för mig ändå :)
Kommentarer
Trackback
