katewellings

Nu lämnar jag stan för två hela dagar. Sundsvall idag, Bergeforsen ikväll och tenta imorn bitti. De här dagarna känns lite do-or-die framtidsmässigt faktiskt. Så önska mig lycka till!

Ja övervikt kan man säga att jag har i skallen nu. Jag har lärt mig för mycket nytt idag, i ett alldeles för hårt tempo. Och även om jag är nöjd som en liten katt med grädde i morrhåren över att jag nu kan mer än vad jag kunde imorse så går det inte att komma ifrån att det känns lite tungt på axlarna.

Men jag kanske har sagt det förut? Jag älskar fan mitt jobb, och mina arbetskamrater är helt fantastiska.

Ikväll ska vi på Koltrasten och kolla lite hockey. Vi får väl slåss om vilken match som ska visas gissar jag... Före det blir det spaghetti och köttfärssås, lagom tråkig måndagsmat sådär...

Idag har jag en minst sagt bedrövlig hårdag, försov mig lite lätt och nu ska jag sätta mig på en hat-buss och åka på jobbet.

Men jag trivs på jobbet, vem fan bryr sig om mitt hår mer än jag, och solen skiner ute.

Summa summarum är att det här nog lär bli en helt uthärdlig dag ändå. Och jag känner mig fräschare i kroppen än på många dagar.

Fridens liljor vare med er.

Vaknade med ont i huvudet. Orkar inte med folk. Vill bara vara ifred nu, till och med Johan är ivägen. Ikväll ska vi iaf se på hockey, och kanske få svulla en pizza? Kanske är precis vad jag behöver. Imorn ska vi titta på hus där jag inte vill bo. Det känns meningsfullt. Fats det kan  ju vara alldeles alldeles underbart också såklart. Men efter husvisning tänker jag bara åka hem och dra täcket över skallen och sova i hundra år. SÅ det så!

Ämtligen hemma vill jag utbrista nu. Även om dagen och kvällen har bjudit på en massa roliga aktiviteter så är det ändå något speciellt med att dra på sig mjukisarna och krasch hemma i soffan. Gärna ackompanjerat av en hel del snask. Så även denna kväll...

Vi var i alla fall på Amenta och käkade After Work med Ellen & Matte, Kappa & Marie och Linus & Erica. En massa garv som mer än väl vägde upp den något sura (?) rödvinssåsen. Men nu är det som sagt var ryggläge i soffan. Och jag tänker inte svida mig i kavaj på hela helgen. Det kan ni ta som ett löfte!

Guter nacht

Hemma igen, mellanlandning i soffan innan After Work med vänner. Är hungrig som en varg nu, skulle nog kunna äta sushi nästan. Eller nej. Inte sushi. Aldrig mer sushi.

Jag vill bara få gotta mig lite i hur mycket jag gillar mitt jobb. Det är faktiskt det bästa jobb jag har haft under alla mina studentår. Och det bästa - det som betyder absolut mest för mig, det är att jag känner att jag kommer nånstans.

Jag gillar jobb som ger mig en skön känsla i kroppen. Som får mig att skutta ut därifrån och tänka att jag faktiskt är förjävla bra ändå. Att jag kan saker. Bra saker, och att jag får visa upp det jag kan och känna mig...ja jag vet inte hur jag ska beskriva det riktigt. Jag gillar mitt jobb helt enkelt. Jag känner mig lyckad och lycklig när jag kommer ut därifrån. Det låter självgott, men det är det inte. Var och en blir salig på sitt vis, och arbetslivsmässigt har jag nog hittat mitt sätt nu.

Nu blir det snabb uppfräschning av sminket och sen away we go. Kött, pommes och en pilsner står på menyn. Och så gott det ska bli!

Är 100 spänn mycket för dig?

Det sitter jag och funderar över just nu i periodpausen.

100 svenska riksdaler får man inte så mycket för.

Du får till exempel inte lunch för två personer. Du får inte en tröja på de flesta affärer. Du kan inte köpa en rejäl köttbit på ICA för en hundring, och du går inte och ser en  elitseriematch. Du får inte ett liftkort i en skidbacke och du kommer knappt tur och retur till Birsta (beroende på hur mycket soppa din bil drar såklart). Med buss räcker inte pengarna till resan.

Men för hundra spänn PER ÅR hjälper du folk som hjälper djur. Som tar hand om övergivna och förvildade djur och ger dem en trygg och behaglig tillvaro.

Jag utmanar alla er som läser den här bloggen. Jag vet, med en säkerhet som är absolut, att varenda en av er har en hundring att avvara. Det märks inte ens i era utgifter om ni slänger iväg en hundring till Katthjälpen eller Öbacka Djurhem. Men för folk som jobbar med det här gör det faktiskt all skillnad i världen.

Jag är inte Kenza, och jag har inte 100.000 unika läsare varje vecka. Fine. Så kan det vara. Men allvarligt talat, ni skulle göra mig så glad så glad om ni kunde ta och ge lite pengar till de här krakarna. Vi kan till och med säga att det skulle kunna vara eran födelsedagspresent till mig? Jag skulle faktiskt bli väldigt glad för det!

Jag har ju alltid drömt om att ha sisådär en tolv fyrtio kissemissar själv. Men jag har fått acceptera att det tyvärr inte kan bli så. Inte så länge jag älskar Johan i alla fall. Men sålänge jag har pengar över så tänker jag fortsätta att ge en hundring nu och då till katthemmen härikring. Kan ni inte vara jättebussiga och göra detsamma?

Och sen så skriver ni en kommentar till mig och önskar mig ett för tidigt grattis på födelsedagen. Bra! Då säger vi så! Thank you thank you!

För att stödja Katthjälpen i Sundsvall sätter du in pengar på PG 501707-4
För att stödja Öbacka Djurhem i Härnösand sätter du in pengar på BG 5790-4351 eller PG 440085–9.


(Och jag vet hur många ni är som läser, så jag tycker att det skulle kunna skramla in lite pengar till sötmissarna nu. Och du FÅR såklart skänka mer än 100 kronor. Skänker du 200 kan du väl skriva ett dubbelgrattis på födelsedagen.)

Ja det är frågan, i slutspel kan ju allt hända. Men jag tror att det blir tungt. Känns inte riktigt som om man vägar hoppas på en semi ens, men som dagt. Outgrundliga äro Herrens vägar...

Idag har vi som vanligt haft sjukstuga. Det känns ju väldigt solidariskt och fint att vi delar på allt, till och med förkylningar.

Nu kvitterade HV. Inte så bra. Och Johan Davidsson är bland det slemmigaste jag vet Dess-jävla-utom.


Imorn blir det jobb för hela slanten. Till veckan ska det jobbas och tentas och dessutom ska jag klämma in ett litet snack om livet efter examen. Så det blir nog finfint det här.

Sen funderar jag ganska mycket nu på det här med jobb. Var blir det jobb. Var vill jag helst ha jobb. Och framförallt givetvis var ska vi bo?!

(alla som tänker svara Härnta här kan spara på luften. Ja. JA JA JA, det är ETT av alternativen. OK?) Men det är fan inte lätt. Man vill ju fixa det så bra som möjligt i ALLA aspekter av livet. Visst det skulle vara underbart att bo kvar här, där man har alla sina vänner och bekanta (nästan). Men samtidigt är ju inte det så mycket värt om man aldrig hinner vara hemma för att man ska sitta och ulka på en äcklig jävla buss flera timmar om dagen. Då hinner man ju inte njuta av sitt sociala nätverk så mycket så det stör precis. Och sen så vill man väl kanske ha familj en dag också. Eller inte bara kanske. Och då blir det ju ännu lite tråkigare att åka hemifrån vid sex på morgonen och komma hem vid sex på kvällen. Typ...

Nej, blesch och blä. Det är väl kanske bara att sitta lugnt i båten och vänta. Men tålamod är ju nu en gång för alla inte något som kommer sig naturligt för mig. Inte naturligt alls faktiskt.

Nu slår jag av här och njuter av hockeyn istället. Eller njuter och njuter. Tuggar ner naglarna till nagelbanden. Jag är en typisk finalsupporter dock. Orkar inte uppmana så mycket geist under 55 omgångar men tycker likt förbannat att det är väldigt spännande just nu. Guten abend på er.

Ja igår var vi ju och tittade på vad vi trodde skulle vara drömkåken. Tegelvilla med skaplig tomt och hela 326 kvadrat, uppvärmt med bergvärme. Men det brast både i finish (spruckna lister, bucklig kyl/frys, skitigt, fläckiga tak) och i lite mer "allvarliga" aspekter (vatten som rann in i källaren, mögel på skorstensstocken, dragigt kring fönstren).

Så vi får nog helt enkelt vara Härntabor ett tag till. Med tanke på att jag bara är ett par sketna månader från examen så jobbar ju tiden för oss istället för emot oss om man säger så. Det finns ju ganska mycket tid att vara kräsen på innan vi "måste ha" ett hus. Fast givetvis fortsätter vi att titta. Vi tycker ju faktiskt att det är riktigt kul!

Oj oj oj vad fin den är den häringa nya datorn. Dock har vi inte vågat börja fippla med några inställningar och grejer, får nog försöka kalla in någon av våra tekniska vänner som assistans. För det är ju så att man ska våga lite mer än vad jag/vi gör när det gäller såna här grejer. Men finfin är den. Blank och svart och snygg. Och det räcker långt för mig! 

(Sorry herr Östman förresten, det bidde ju ingen Mac den här gången heller...)

Kollar på Draknästet nu, vilket fantastiskt program! Fast det är en man från Timrå nu som inte direkt hade tänkt igenom det hela tror jag... Men det är massor med roliga idéer och duktiga entreprenörer, och många puckade drömmare utan specade affärsplaner. En härlig mix.

Jag tror dock inte att jag har någon framtid som riskkapitalist, jag är nog lite för impulsiv...

Vi köpte dock inget hus idag, eftersom det rann in vatten i källaren på en och en halvmiljonersvillan. Dåligt sämre sämst. Dock kom det hem en ny snygg laptop idag, så det blev några tusenlappar som rök idag också!

Snygga kappan och puderrosa toppen är på väg hem till mig, tillsammans med lite linnen och skor och annat plock. Men jag har ågren att jag inte köpte linnebyxorna och skjortklänningen på en och samma gång. Men man ska ju behärska sig ibland, var det inte så?

Kappan lär bli en vårhit i alla fall. Sm-as-kens. Men skjortklänningen. Mamma Mia. Fast jag har ju redan en vit och en svart. De får väl duga sålänge.

Såhär VILL jag se ut i vår. Precis såhär. Åh-så-väldigt-snyggt.

Mätt och trött är jag nu. Det blev ingen våroutfit, solen hade hunnit försvinna innan jag steppade ut ur lägenheten. Nu blir det sista minuterna på The Mentalist och sen bums i säng. Eller kanske Top Gear först...om jag orkar. Imorn blir det en jobbig dag på skolan - vi ska ha seminarium kring våra inlämningsuppgifter och det känns faktiskt ganska tråkigt. Och meningslöst eftersom vi inte ens får betyg. Men men, det är väl bara att kriga sig igenom skiten antar jag och tänka långa drömmande tankar om välavlönade post-examen-jobb?!

G'nite

...är vad som serveras i afton då jag ska käka lite bjudmiddag med grannarna i Brf:en. Undertecknad tänker eventuellt trotsa kylan och klä sig i vårklänning. Jag fryser dock redan vid tanken, men vi ska ju å andra sidan sitta inne?!

Den är i alla fall så söt så söt så söt! Och det är jag också. För om ingen annan säger det så säger jag det själv!



Svart skjortklänning med bara den minsta lilla puffärm. Jag vill ha en i varje färg. Tack. Tomten...?? Hallå...

Enligt Boston Tea Party lever stockholmare i snitt sju månader kortare än folk som valt att bosätta sig i mer miljövänliga områden (läs mer glesbefolkade).

Man kan om man vill välja att se det som ett slags självsanering. Om man vill alltså. Och har humor.
Och har man inte humor kan man läsa en annan blogg.

Fan vad less jag är. Jag blir less och sur och rädd och trött bara jag tänker begreppet politik. Men ändå gör jag det, bara för att jag kan. Och för att jag fattar. Och för att jag inte tycker att det är så väldigt väldigt bra ställt med världen. Eller med Sverige.

Jag är ingen politikerblogg. Kommer hellre aldrig att engagera mig politiskt, men det känns som om det är läge för ett par tre retoriska frågor nu?

- Hur kan vi engagera konsulter som kostar miljoner för att spara miljoner? Kan man inte förutsätta att folk som nått höga positioner inom exempelvis kommun och landsting åtminstone ska besitta förmågan att tänka med hjärnan istället för med arslet. Varför har vi chefer om de inte kan tänka och fatta beslut själva? Nåt slags överbetalda galjonsfigurer?

- Hur kan vi säga att det är nödvändigt med arbetskraftsinvandring när vi redan har en hög arbetslöshet som bara ökar och ökar? Är det handläggarjobb på migrationsverket som ska få oss ur arbetslösheten? Och kostar det verkligen mer att öka antalet platser på läkarlinjen än att ta hit och skola om polska stafettläkare? Kan vi inte sysselsätta de nio miljoner som lever här idag, hur ska vi kunna sysselsätta ytterligare en miljon eller två? Jag undrar ärligt och uppriktigt om någon har ett svar på det.

- Hur kan vi motivera hela den förbannade rojalistpropagandan som i media och brus försöker intala oss att kungahuset är något annat än Sveriges dyraste socialbidragstagare? Att säga att kungahusets positiva PR går något bra för Sverige känns som förlegat kolonialtänk när världens största nationer klarar sig alldeles utmärkt med president... Bröllop för hundratals miljoner på det, och det räcker inte apanaget till? Fy satan.


Det är så mycket som är så satans fel med det här landet, med den här världen så man blir alldeles matt. Det känns som om det kanske är dags för folk att ta ut huvudet ur röven och börja fundera vad det egentligen är vi betala våra 33% skatt till?! Nu ska jag gå och äta lite mat som jag har köpt för mina skattade pengar. Det känns bra att tänka att jag med de luskronorna även har hjälpt till att betala konsulter och apanage/socialbidrag. Det känns riktigt jävla stabilt. Hej på er!

Nu är en ny dator på väg hem. Äntligen. Finally. At last... Det blev en HP från någon internet-site som jag inte har koll på. Det är bra att Johan beställde, då kan jag skälla på honom om den inte blir bra. Clever lassy!

Nu har vi ätit pannkakor och tittar på Wipeout. Folk är dumma. Och i vissa fall även ganska äckliga. Fast det skulle var skoj att få testa den där banan, off camera. Jag tror inte det skulle gå så bra för mig faktiskt. Ungefär lika bra som för Kleerup kanske?

Imorn blir det jobb för mig, riktigt skoj! Ska bara orka släpa mig till duschen och tvätta håret först...zzz...jobbigt...

Auf Wiederhören

Dö dator dö. Och det gör den snart. Den blir bara sämre och sämre för var dag som går, och snart kraschar den väl helt? Idag har den hängt sig 512 gånger, och jag är nära att göra detsamma.

Nu har jag skickat sambon till Birsta för att köpa en ny. Få se om han hittar någon bra. Sen är det väl bara att tokrensa den här skiten och se om det går att få liv i den. Men från och med nu ska vi ha en i reserv. Jag orkar inte med den här Cro-magnon-datorjäveln längre. Kokoo...

Idag har det i alla fall fikats på stan med fina Emma, och jag har postat mitt arbete. En bra dag. På det hela taget. Nu ska jag gosa ihop i soffan med Liam Norbergs Insider och bara njuta av att det är söndag, jag mår bra, solen skiner och livet är fint fint fingemang.