katewellings

En flaska rött. En pojkvän och en vän. En hockeymatch med lyckad utgång. En Texas-pizza. En dos Spotify med nostalgitouch. Där var min lördagskväll, och den var guld. Guld I say.

Nu går jag och lägger mig. Eftersom jag numera kan tituleras pensionär så går jag gärna och lägger mig efter en halv flaska vin. Sov så gott.

Och det var precis vad jag gjorde. Det är ju för konstigt att man i det tjugonde århundradet fortfarande inte kommer sig för att ringa upp folk.

"Jag gör det sen", känns det igen?

Det borde finnas en funktion på alla nyare mobiler som per automatik ringer upp någon försummad stackare i adressboken så man får prata lite skit en stund. Det behöver ju inte vara så himla omständigt ibland! Kul att prata med Emma var det i alla fall.

Årets än så länge äckligaste bild står allas vår Mathias för. Det här lilla handledsbrottet går inte av för hackor.

Undrar bara vad Johan ska göra för att toppa det där när vi åker till Stöten? Kan bli nåt i den här stilen kanske?


(Bild härifrån)

Efter att ha tillbringar två dagar i det här rummet gillar jag det mer än någonsin. Det är så fint så fint, trots att jag ännu inte har köpt lampor och gardiner. Ja det är rent av så fint att jag måste visa det på bild...



Åh-så-underbart...

Huvudet är fortfarande som en väldigt känslig liten fågel. Minsta lilla jag rör på det så blixtrar det så där fint innanför ögonen. Att titta i sidled ska vi inte ens tänka på, vilket alltså i förlängningen innebär att jag inte ens kan blänga snett på min söta sambo när han pratar skit.

Fast idag har han (som vanligt) levt upp till mian vildaste  fantasier. Med sig hem från jobbet bar han nämligen en fettdrypande påse. Full med diverse snaskigheter från den där restaurangen vid vattnet...ni vet dem med clownen och det stora gula M:et. Oj så mycket piggare jag blev när jag fick borra ner näsan i en stor pommes. Gött gött.

Imorgon lär väl gå till på samma sätt som idag. Dvs. jag vaknar för tidigt och ligger sen hela dagen och tycker synd om mig själv och har tråkigt. Lysande utsikter. Och nej, jag är inte en av alla dem som bär mitt lidande i tysthet. Jag bär min huvudvärk med stolthet, och tycker helt skamlöst att den bör rendera i en våg av sympatier från min omgivning. Och det gör den också. Fram till dess att de lessnar och låser in mig i garderoben vill säga.

Dagens önskelista är ett bättre immunförsvar, en villa med trädgård och en halvt kilo glass. Med maräng.

Dagens cliffhanger är slutspelet. Även om jag tycker att det är roligt att kråkorna missade lekdejten. Få se om Timrå kniper sista platsen nu. Hoppet lever. Liket lever.

Dagens jävligaste var att jag vaknade upp med två fotbollar nerkörda i halsen och en huvudvärk som liksom blixtrar. Lite som tandvärk i skallen. Surt sa räven.

Nu har jag dundrat på med ett par Ipren, apelsin och lite peppig powermusik...fast väldigt väldigt lågt...

Dagens bästa spellista för små stackars flickor med flunsa är:

Hästpojken - Gitarrer & bas, trummor & hat
Vapnet - Ge Dom Våld
Björn Afzelius - Odyssevs
Neil Young - Cortez the  killer
Hästpojken - Cyklar och knark

Nu ska jag bädda ner mig ännu lite mysigare under mitt täcke med värmegrad fem och vänta på att Johan kommer hem. Jag tycker att man ska få Vaffa - Vård av Flickvän, för det är väldigt väldigt jobbigt att måsta skala sin egen apelsin faktiskt.

Dagens positiva var att jag faktiskt var duktig och skrev klart skolarbetet igår, så jag slipper känna stress över det nu. Men jag vill jobba. Jobb ger pengar. Pengar ger Jeans. Jeans gillar vi.

Ok. Är folk riktigt kloka i huvudet?

Har med spänning följt det planerade mordförsöket på den svenska konstnären Lars Vilks, men aldrig sett hans omtalade teckning. Sagt och gjort - jag googlade Lars Vilks Rondellhund. Och vad fan!?!? Var det så farligt, Ärligt talat?

Vad är det för värld vi lever i när en humoristisk blyertsteckning får såna absurda proportioner? Jag hoppas verkligen att tidningarna svämmar över av Muhammed-kariaktyrer i fortsättningen, för sånt här jävla sandlådebeteende har jag svårt att acceptera. Dags att växa upp kanske? Länge leve tryckfriheten!

Idag har det varit en sån där grym dag då jag hann städa, skriva ett seminariearbete och gå en promenad - allt innan klockan slog tre. Jag blir mer effektiv ju mer jag har att göra.

Imorn blir det hockey hos Patrik och Rebecka. Timrå - Djurgården står på menyn, vilket ska bli spännande även om jag inte direkt har sett mycket elitserie i vinter... Lika bra det kanske?

Det här är en ruggigt oinspirerad blogg för tillfället. Men jag antar att jag har lite svårt att skriva om livet medan det pågår. Det blir inte så många minuter här varje dag. Men håll ut, snart har jag all tid i världen igen, och då vet ni ju hur det brukar se ut...

Och om precis en vecka så vet vi om vi vill bli knappa två miljoner fattigare. Spännande.

Det har varit en trevlig dag för saker så som arbete, slaskväder och spaghetti med köttfärssås. Det är även en fin dag för att gå på kalas.

Det är en mindre fin dag för att spilla köttfärs blandat med tomat över sin vita tröja. Det är riktigt tråkigt.

Idag har det varit kvinnodagen. Jag kan inte påstå att jag har märkt av det nämnvärt. En klok kvinna i 2000-talet ser nämligen till att göra varje dag till en kvinnodag.

Nu tar jag min kletiga tröja och åker på födelsedagskalas. Grattis svärmor!

Grönt är Johans färg när Patrik har köpt en familjepizza med ett halvt ton ost på...



Nu Bröllopsfotografen, jag vrider mig i soffan av sekundärskam.

Slökväll i soffan efter jobb och Big Boy. I helgen ska vi fly stan och bege oss till stugan. Skoteråkande, solande i snödriva, god mat och bastu står på programmet. Ska bli väldigt skönt med en helg i långkalsonger!

Husvisning igen den 17:e. Det är mycket nu kompis, det är mycket nu!

Yta vill jag ha, yta det är bra. Yta yta yta!

På hus alltså. Har hittat fint på dryga 200 kvadrat - med ett kök som gör mig lite smått galen i blicken.

Nu ska jag åka på jobbet, en halvslö dag blev det här, mellan tolv och halv fyra. Men vad gör man inte för laget!


Jag lovar att bli bättre på att lägga in bilder också. Kanske borde skaffa mig en sån däringa "Ajfån" trots allt?!

Ren och skär lycka kan till exempel vara att komma hem efter en sjukt stimulerande arbetsdag med bjudmat, bara för att upptäcka att ditt livs kärlek har storstädat hela lägenheten OCH köpt godsaker åt dig. Det är så ren och skär lycka att jag blir alldeles fnissig i kroppen. Han är för himlans fin den där mannen. Och att hans första replik när han hämtade mig efter jobbet var att "jag gör maten älskling, du kan duscha, ta på dig mjukisar och lägga dig på soffan och läsa en bok" gjorde ju inte saken sämre.

Jag är så glad ikväll att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Livet blev lätt att leva nu!

Husvisning och sen födelsedagsfika hos min söta Fii. Bra afton indeed.

Jag orkar faktiskt inte skriva något mer nu. Men huset var fint och fikat var gott.

Imorn jobbar jag.

God natt kära dagbok, nu ska jag se på byggprogrammet.

...heter boken jag just nu läser. Och den är rätt okej, lättsmält och snart spårlöst försvunnen. Lite som en banan om vi ska prata mattermer. En riktigt bra bok är som ett skrovmål från Korvis - fet, smaskig och sitter kvar på låren i en evighet?

Annars går riktningen i livet spikrakt framåt nu. En fördel med att vänta med att göra saker är att man oftast får tid på sig att göra dem rätt. Det skulle nog kunna tänkas vara mitt mantra om man tänker efter...Blah blah blah. Ibland blir saker och ting bättre om man tänker igenom dem först. Men det är väl jävligt tråkigt och fantasilöst av mig att tycka så? Att man inte ska gnälla så in i håvitte om man har rusat på och skaffat sig saker man inte ville ha egentligen, eller inte klarar av?

Var sak har sin tid, och saker bör göras i en viss ordning? Jag är nog väldigt väldigt gammeldags ibland tror jag. Men nu har jag klarat av att hitta den perfekte mannen - perfekt för mig that is. Nu ska jag landa det perfekta jobbet och det perfekta huset. Ordningen där riskerar att bli lite omkastad eftersom skolsatan räcker ytterligare ett par månader. Sen ska jag fixa i ordning det perfekta huset, skaffa de perfekta sakerna, göra den perfekta karriären och sedan ska jag kläcka ur mig ett par perfekta ungar.

Sedär, det var väl inte så svårt?

Och när jag säger perfekt så menar jag givetvis perfekta för mig. Ni får ju bli saliga i er tro om ni tror att det blir bättre... Men jag brukar ha rätt.

Ovanstående inlägg kan läsas med en touch av humor. Om man vill se det så.

Stelbenen själv, yours truly har idag klängt runt på föräldrarnas tak och skottat bort någon knapp meter snö. Väldigt spännande för en tjej som får svindel av att stå på en stol?

Men det gick bra, och jag känner mig minst sagt stärkt av upplevelsen... Nu har jag lite krax i halsen och snor i näsan, så jag hoppas att en femmil på TVn ska få mig i slagläge igen.

Dagens reflektion är att snö väger. Som fan. Samt att söta sambon inte är rädd för mycket han. Inte höjder i alla fall.

Body Pump yet again. Mer vikter på stången, mer svett, mer ont men också mer självgodhet och ett nytt stuns i steget.

Fan vad det är skönt att träna egentligen. Efteråt alltså.

Nu soffmys med söt sambo. Har ätit en halv fläskfilé och ett halvt kilo strips toppat med chili-bea. Man blir hungrig av att anstränga sig. Inte ofta jag äter mer än Johan, men idag hände det. Frågan är väl bara hur nöjd jag bör vara över det?

Imorgon jobb hela dagen. Skoj, men drygt med bussen. Tack och lov skulle det enligt de som vet inte vara minus en miljon grader imorn, så det kanske kan gå ganska smärtfritt ändå?

Night night.

Idag slår jag alla SM i idioti. Huvudet har kalkat ihop och jag vet inte riktigt vad som är fram och bak och upp och ner. Så prata inte med mig idag är ni snälla.

Jag har lyckats förlägga mina nycklar. På ett jävligt jävligt smart ställe... Antar jag, jag har ju inte hittat dem än.

Om telefonförsäljarna skulle ringa mig idag skulle jag gladeligen börja prenumerera på allt från kristalldelfiner till kalsonger med andningshål. Så jävla väck är jag.

Skjut mig. Det här är jobbigt.