Fit for fight

Ok. Det har blivit dags. Jag har ett tillkännagivande att göra. Den senaste veckan har jag styrketränat...håll i er nu: inte mindre än tre gånger! Det är alltså mer än ett genomsnittligt år för mig. Det finns alltså ett nyväckt hopp om att mina skinkor inte kommer att hinna släpa i golvet innan Johan får tummen ur och gör en ärbar kvinna av mig, även om det dröjer några år. Väl med ringen på fingret skiter jag i vilket, då kan jag bli hur slö, slapp och likgiltig som helst. Eller ja, jag vill nog hinna med barnafödandet först också, sen sitter han fast. Med arslet i hacklådan som det så fint heter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0