Fox on the run
Här går man och inbillar sig att man bor centralt... Såg nyss en räv springa i rondellen utanför mitt fönster. Och det var det mest spännande med min fredagskväll. Patetiskt sa Bill, Patetiskt var ordet sa Bull...
Annars har det varit taxi-rally på Brännan ikväll. Verkar som om det är något galej för mogna människor på stan ikväll? Inget för mig i alla fall.
Dagens upptäckt (eller återupptäckt) är att jag verkligen inte gillar påtvingad ensamhet. Jag tycker om att vara själv när det är valt, men att sitta isolerad med skolböckerna när skallen skriker efter sällskap är rätt tragiskt. Och när jag blir tragisk blir jag låg. Djuping-låg, med existensiella frågor sittande på högeraxeln.
När Johan och jag blev ett par, och flyttade ihop, kraxade vissa olyckskorpar på högvarv. Jag antar (eller jag vet) att Johan också fick sin släng av sleven (she's no good for you etc...) men jag fick mest höra att jag skulle ledsna på min karl för att han inte kunde ge mig den form av "intellektuell stimulans" som jag "behöver". Excuse moí? Visserligen sagt av folk som bara inbillar sig att de känner mig, och visserligen sagt i berusningens dimmor, men jag undrar ändå hur någon människa som påstår sig kunna "läsa mig" kan ha så sjukt jäkla fel? Och vara så dum?
Jag "behöver" inte en människa som kan tala om för mig i vilken ordning Kafkas verk kommit ut (om nu det är ett tecken på intellektuell stimulans...) Inte heller vill jag ha någon som är som jag. Det räcker med en mig. Den som anser att man ska söka sin spegelbild i en relation lär nog få rätt tråkigt med tiden tror jag.
Långt inlägg om blaha blaha, men jag tror att det jag mest av allt känner nu är hur mycket jag faktiskt behöver min sambo. Han planar ut mig, och tar udden av min djuping-sida. På gott och ont. Jag lär aldrig mer skriva några best-selling analyser av den grekiska tragedin. Inte heller lär jag ge upp allt i livet för att bloda mig fram till en karriär... Men jag kommer att vara lycklig. Och jag kommer att vara lite mer som alla andra tror jag. Och lite mindre svår.
Det kan vara så att det är dags för lite chips nu. Och lite hjärndött TV-tittande. Och kanske en läsk eller sju.
Har man slutat snusa får man frossa. Jag tror att det finns med om jag rotar fram min lagbok. Annars bör det skrivas en motion på det snarast. Man bör nästan få någon form av snask-bidrag. Istället för Korpberget menar jag.
Hepp hepp.
Annars har det varit taxi-rally på Brännan ikväll. Verkar som om det är något galej för mogna människor på stan ikväll? Inget för mig i alla fall.
Dagens upptäckt (eller återupptäckt) är att jag verkligen inte gillar påtvingad ensamhet. Jag tycker om att vara själv när det är valt, men att sitta isolerad med skolböckerna när skallen skriker efter sällskap är rätt tragiskt. Och när jag blir tragisk blir jag låg. Djuping-låg, med existensiella frågor sittande på högeraxeln.
När Johan och jag blev ett par, och flyttade ihop, kraxade vissa olyckskorpar på högvarv. Jag antar (eller jag vet) att Johan också fick sin släng av sleven (she's no good for you etc...) men jag fick mest höra att jag skulle ledsna på min karl för att han inte kunde ge mig den form av "intellektuell stimulans" som jag "behöver". Excuse moí? Visserligen sagt av folk som bara inbillar sig att de känner mig, och visserligen sagt i berusningens dimmor, men jag undrar ändå hur någon människa som påstår sig kunna "läsa mig" kan ha så sjukt jäkla fel? Och vara så dum?
Jag "behöver" inte en människa som kan tala om för mig i vilken ordning Kafkas verk kommit ut (om nu det är ett tecken på intellektuell stimulans...) Inte heller vill jag ha någon som är som jag. Det räcker med en mig. Den som anser att man ska söka sin spegelbild i en relation lär nog få rätt tråkigt med tiden tror jag.
Långt inlägg om blaha blaha, men jag tror att det jag mest av allt känner nu är hur mycket jag faktiskt behöver min sambo. Han planar ut mig, och tar udden av min djuping-sida. På gott och ont. Jag lär aldrig mer skriva några best-selling analyser av den grekiska tragedin. Inte heller lär jag ge upp allt i livet för att bloda mig fram till en karriär... Men jag kommer att vara lycklig. Och jag kommer att vara lite mer som alla andra tror jag. Och lite mindre svår.
Det kan vara så att det är dags för lite chips nu. Och lite hjärndött TV-tittande. Och kanske en läsk eller sju.
Har man slutat snusa får man frossa. Jag tror att det finns med om jag rotar fram min lagbok. Annars bör det skrivas en motion på det snarast. Man bör nästan få någon form av snask-bidrag. Istället för Korpberget menar jag.
Hepp hepp.
Kommentarer
Trackback
