katewellings

Optimistisk dag börjas med grådis utanför fönstret. Beslut: ta bilen till Sundsvall. Genast infinner sig ångesten: dyrt dyrt dyrt. Lugnar mig med att det är en en-(två-tre-fyr)-gångsföreteelse. Följs av tjurigheten: kan vi inte flytta nu! Sedan kommer insikten: jag har ett halvår kvar i skolan, SEN köpa hus neröver. Blir ledsen över förspilld tid. Blir orolig att det inte blir nåt jobb efter examen. Får mer ångest. Och sen är vi tillbaka på ruta ett med bussåkandet igen.

Ungefär sådär fungerar mitt huvud. Hela tiden.