katewellings

Dispite the fact that I'm sugery sweet, my grades don't come for free... Alltså, hoppa ur stadsstassen och in i koman tjejen! För fan! Istället hänger jag med huvudet och tittar ut. Som om Donald Trump skulle komma strosande längs Brännavägen med ett bra jävla jobb. Skärpning.



Varför är det så många gånger roligare att glassa runt än att hugga i? Är det samma lag om alltings jävlighet som gör choklad godare än kål - strips smaskigare än quinoa? Kan det vara så att det bara, hela tiden, är de slöa och onödiga sakerna som är riktigt bra?

Jag har i alla fall hunnit handla, gå en promenad, jaga på en beställare och sprungit med bokföringen idag. Och det låter imponerande, men tog inte så mycket tid. Det gör inte skolan heller. Men jag har ingen riktig ork. Det känns som om min skalle redan tagit sommarlov. Det är då man får sparka sig själv i aktern och påminna sig varför man gör det här. För att man kan, och för att man vill. Och för att man vill någonstans. Så självömkan känns ju meningslöst. Ungefär som att med vett och vilja dricka en helflaska tequila och beklaga sig över blykeps morgonen efter. Det är inte riktigt hållbart.

Nu är det dags. Wish me luck.