Den gamla KateW

Wow.
Jag kollade om min gamla bloggadress funkade, och det gjorde den. Snacka om ett fruset ögonblick från en mycket turbulent upp-och-ned-tid i mitt liv. Vissa inlägg är roliga att läsa, andra ger mig magknip och ångest, även såhär ett par tre år senare. Men häftigt är det, som att hitta en gammal dagbok man trodde man hade tappat bort.
Läs själva här: katewellings.blogspot.com

Det känns dock skönt att vara av med allt detta...osäkerheten, funderingarna på vart livet var på väg, bakfylleångesten - allt detta saker jag villigt avsäger mig. Dock hade jag roligt och trevligt många stunder också, för vi var verkligen ett skönt gäng som härjade på Brännan. Kontentan av det hela är väl att man inte kan vara barn hela livet (även om vissa verkar vilja försöka), utan så småningom måste man hitta sitt lite vuxnare jag. För min del var nog den skarven jobbigare och smärtsammare än vad som hade behövt varit nödvändigt, men å andra sidan kom jag ut på andra sidan och mår jäkligt bra. Men som sagt, det är en rolig tid att kontemplera över, och stundtals glorifiera. Men ha tillbaks den? Nej tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0