Time for bed. Or contemplation.
En av mina favoritscener inom den svenska folkhumorn alla kategorier inkluderar det glada Killinggänget. Ni får ha överseende med att det blivit många killingar här på sistone. Plus att jag fortfarande vill ha en get. Eller en killing. Men- hur som haver. Min favoritscen:
Percy och Tommy (ni minns Jonas Indes lilla brunnäsa?) talar om begreppet lycka, och Tommy den lille kommunisten frågar sin mentor Percy om det inte var så att alla människor vill vara glada. Percy rycker till, fnyser hånfullt och levererar sin alldeles egna och fantastiska sanning.
- Glada är människor som inte vet bättre.
Nu tycker man att den dumme Tommy borde ha fattat vinken, men icke sa nicke. Han ser så där lagom bortkollrad ut och frågar enfaldigt sin mästare vad man då vill vara. Varpå Percy svarar.
- Man vill vara rik såklart.
Jag applåderar. Från djupet av min själ. Pengar köper visserligen inte ett fullgott liv, men jag tror inte att jag personligen skulle bli en sämre människa av en jackpott på Joker. Men man vet ju aldrig.
Apropå att vinna pengar så fascineras jag lika mycket varje gång över folk som svarar som Fröken Sverige-kandidater angående vad de skulle göra om de vann låt oss säga 100 miljoner. Populära och politiskt korrekta svar brukar vara:
- Skänka en del till hjälporganisationer.
- Köpa något fint till mina vänner.
- Bygga ett barnhem/en skola/ett vattenreningsverk i Bombay
Ja, ni fattar konceptet. Alltför sällan är det någon uppfriskande jävel som svarar det enda logiskt rätta. Kan inte jag få vinna pengarna? Gud? Kom igen nu. Vi gör en deal - du ger mig 100 miljoner, och jag lovar i gengäld att svara sanningsenligt på journalisternas fråga:
- Ja du KateW, vad ska du göra med dina 100 miljoner?
- Jag tänker köpa ett par vräkiga bilar, ett stort hus med pool, sen tänker jag slå ett par väl valda människor på käften och köpa mig fri. Åka till valfritt köpcenter och dra iväg en miljon eller två på kläder. Och sen ska jag sätta in resten på banken och leva på räntan. Punktum.
Jag har lärt mig att leva med min egoism och det faktum att jag inte är en god humanist. Det var lättare och föll sig mer naturligt än jag hade vågat hoppas.
Nu blir det sängen. Sen plugg. Kan man inte vinna degen återstår väl intet annat än att slita ihop den. I sitt anletes svett.
Percy och Tommy (ni minns Jonas Indes lilla brunnäsa?) talar om begreppet lycka, och Tommy den lille kommunisten frågar sin mentor Percy om det inte var så att alla människor vill vara glada. Percy rycker till, fnyser hånfullt och levererar sin alldeles egna och fantastiska sanning.
- Glada är människor som inte vet bättre.
Nu tycker man att den dumme Tommy borde ha fattat vinken, men icke sa nicke. Han ser så där lagom bortkollrad ut och frågar enfaldigt sin mästare vad man då vill vara. Varpå Percy svarar.
- Man vill vara rik såklart.
Jag applåderar. Från djupet av min själ. Pengar köper visserligen inte ett fullgott liv, men jag tror inte att jag personligen skulle bli en sämre människa av en jackpott på Joker. Men man vet ju aldrig.
Apropå att vinna pengar så fascineras jag lika mycket varje gång över folk som svarar som Fröken Sverige-kandidater angående vad de skulle göra om de vann låt oss säga 100 miljoner. Populära och politiskt korrekta svar brukar vara:
- Skänka en del till hjälporganisationer.
- Köpa något fint till mina vänner.
- Bygga ett barnhem/en skola/ett vattenreningsverk i Bombay
Ja, ni fattar konceptet. Alltför sällan är det någon uppfriskande jävel som svarar det enda logiskt rätta. Kan inte jag få vinna pengarna? Gud? Kom igen nu. Vi gör en deal - du ger mig 100 miljoner, och jag lovar i gengäld att svara sanningsenligt på journalisternas fråga:
- Ja du KateW, vad ska du göra med dina 100 miljoner?
- Jag tänker köpa ett par vräkiga bilar, ett stort hus med pool, sen tänker jag slå ett par väl valda människor på käften och köpa mig fri. Åka till valfritt köpcenter och dra iväg en miljon eller två på kläder. Och sen ska jag sätta in resten på banken och leva på räntan. Punktum.
Jag har lärt mig att leva med min egoism och det faktum att jag inte är en god humanist. Det var lättare och föll sig mer naturligt än jag hade vågat hoppas.
Nu blir det sängen. Sen plugg. Kan man inte vinna degen återstår väl intet annat än att slita ihop den. I sitt anletes svett.
Kommentarer
Trackback
