Solen i ögonen
Lyckades ikväll kapa åt mig Tvn en hel timme, och t.o.m. få min sambo att se Winnerbäckprogrammet på SVT1. Han är ju bra Lasse, det går inte att förneka. Nog för att jag (som alla andra kultursnobbswannabees) tycker att de tidiga skivorna står i en klass för sig - den renodlade spelglädjen och Rebel-without-a-cause-känslan... men mannen kan fortfarande såväl skriva som sjunga. Intressant program.
Idag har vi tränat igen, Erica och jag. Hon är en såndär BRA människa som gör det hon planerat att göra. M.a.o en perfekt träningskompis, eftersom jag är mer benägen att hitta på halvdåliga ursäkter för att inte träna som inte ens lurar mig själv...
Nu ser jag på Mittnytt att det ska skapas spetsutbildningar för högpresterande elever, och jag kan inte låta bli att känna mig lite född i fel tid. Jag var ett sånt där sjukt högpresterande barn - läste flytande som treåring, kunde de fyra räknesätten innan jag började ettan (och skam till sägandes var jag även ett sånt där barn som gärna rättade mina lärare...) Men - hur roligt har man som barn när man väntar på att de andra ska komma ikapp. Detta medelst stenciler och Palin-spel, som inte ger ett shit, pardon my french... Så jag lärde mig den finfina konsten att löka istället, en konst som är svår att slopa, och som troligtvis fortfarande stämplar mitt liv och min vardag. Om ingen peppar en framåt när man är snabb, utan istället håller tillbaka, vad ser en 7-åring då för mening med saker och ting? Visst, jag fick mina bra betyg ändå, och har till dags dato klarat mig bra. Inte lysande, men mycket bra. Men OM, jag blir bara less vid tanken på OM. Hur många barn sitter och sover eftersom de läst hela ettans läsebok på 30 minuter? Jag hejar på spetsutbildningar!! Ner med socialisttankarna i skolan... Var och en efter förmåga!
Hejdå.
