katewellings

Nu skiter jag i det här och flyr. Raka spåret, iväg iväg.

Mamma och pappa blir destinationen, någonstans där jag kan andas och känner mig förstådd. Inte förrådd. Hoho.

När jag kommer hem det har jag ingen aning om. Kanske aldrig. För jag har tappat lusten till det mesta. Jag känner mig motarbetad, missförstådd med flit och bara allmänt jävla uppgiven. Och jag orkar inte slåss mer. Så. Då vet ni det. Ärligt och uppriktigt.