Det här blev ju en bra dag?
Morgonen inleddes med Dr Mengeles tenta. Den var ca 40 gånger jävligare än den första. Som jag inte klarade. Då kan ni tänka er. Jag var smått suicidal när jag vacklade ut. Men beslöt mig sedan för att om någon förtjänade döden medelst drunkning så var det läraren och inte jag. En omtenta ska väl för f-n hålla samma svårighetsgrad (på ett ungefär åtminstone) som originaltentan? Asch då. Inte då. Studentjävlarna ska plågas extra för att de har mage att vara sjuka, det är även min uppriktiga mening...
Det glada och käcka humöret fortsatte när jag inser att något mindre begåvat fetto (det är alltid ett fetto) lyckats parkera precis bredvid mig på en halvtom parkering och dra upp dörrjäveln på min bil. En fin repa som säkert går att polera bort men ändå känns ungefär lika nödvändig som Anna Ankas jul...
Kosan mot Birsta då. Skulle inhandlas nya sängkläder, lite ljus och inte så mycket mer som var skoj. Ganska lugnt med folk därinne, för att vara IKEA alltså. Men 2 - två - TVÅ fucking kassajävlar öppna. Någonstans där gav jag upp dagen.
Så nu sitter jag här med sura uppstötningar och har precis varit på vårdcentralen och stuckit mig i armen eftersom det förra blodprovet jag lämnade tydligen inte var analyserbart (vad fan nu det betyder). Det är inte HIV som ska analyseras utan några röda och vita blodkroppar. Ett helt vanligt standardtest alltså för att se om jag har några bristsjukdomar. Med tanke på hur den här dagen har sett ut så skulle jag vilja diagnosticera mig själv med allvarligt brist på flyt. Skulle inte förvåna mig om hon som stack mig använde en begagnad kanyl heller. Bara därför att liksom... Det enda positiva med dagen var HIV-testet...
Om ni inte förstod det så stod det ingen bil kvar när jag kom och låste upp min pärla. Därför kunde jag inte skrika eller hämnas eller sparka in en ruta. Ack, denna oförlösta vrede...
Det glada och käcka humöret fortsatte när jag inser att något mindre begåvat fetto (det är alltid ett fetto) lyckats parkera precis bredvid mig på en halvtom parkering och dra upp dörrjäveln på min bil. En fin repa som säkert går att polera bort men ändå känns ungefär lika nödvändig som Anna Ankas jul...
Kosan mot Birsta då. Skulle inhandlas nya sängkläder, lite ljus och inte så mycket mer som var skoj. Ganska lugnt med folk därinne, för att vara IKEA alltså. Men 2 - två - TVÅ fucking kassajävlar öppna. Någonstans där gav jag upp dagen.
Så nu sitter jag här med sura uppstötningar och har precis varit på vårdcentralen och stuckit mig i armen eftersom det förra blodprovet jag lämnade tydligen inte var analyserbart (vad fan nu det betyder). Det är inte HIV som ska analyseras utan några röda och vita blodkroppar. Ett helt vanligt standardtest alltså för att se om jag har några bristsjukdomar. Med tanke på hur den här dagen har sett ut så skulle jag vilja diagnosticera mig själv med allvarligt brist på flyt. Skulle inte förvåna mig om hon som stack mig använde en begagnad kanyl heller. Bara därför att liksom... Det enda positiva med dagen var HIV-testet...
Om ni inte förstod det så stod det ingen bil kvar när jag kom och låste upp min pärla. Därför kunde jag inte skrika eller hämnas eller sparka in en ruta. Ack, denna oförlösta vrede...
Kommentarer
Trackback
