katewellings

Just nu är jag lite ledsen fast glad.

Jag hade ju sökt ett jobb inom en koncern där jag verkligen kan tänka mig att jobba sen. Minus med detta jobb var att det var rätt långt ner i lönelistan, dvs. ett steg nedåt motför vad jag har nu. Det ligger dessutom i Sundsvall, och skulle pågå hela sommaren and then some, så jag skulle inte få någon semester. På plussidan, på den STORA plussidan ligger att det är ett namnkunnigt företag inom branschen, som dessutom har ett traineeprogram som jag är jättesugen att gå efter avslutade studier.
Alltså har jag hållit min arbetsgivare här i stan på halster, och verkligen försökt förhala beslutet tills jag hört något från detta Sundsvallsjobb. Ringde Sundsvallsjobbet förra veckan, och fick då beskedet att alla tjänster skulle tillsättas i veckan som var. Ergo: när jag inte hört nåt på måndag morgon knatade jag ner på mitt gamla jobb och fixade en sommar till där, med betald semester och bekväma arbetstider. Idag - IDAG - ringer jobbet jag har sökt och frågar om jag vill komma på en intervju, och jag bankar skallen i väggen. Varför kunde de inte ha skickat ett mail eller ringt mig förra veckan och talat om att rekryteringen skulle dra ut på tiden? Nu sitter jag i valet och kvalet, men har egentligen redan bestämt mig. Jag tänker inte vara taskig och jävlig och backa ur från det jobb jag redan har tackat ja till. Känns som om jag sätter en massa människor i pisset då... Samtidigt så är jag så himla glad att de ville ha mig, och det känns som om jag kastar bort en himla chans att avancera inom en koncern där jag verkligen kan se mig själv i framtiden. Vad fan ska jag göra???

Hjälp mig nån då!!!!!