Live from the boardroom

Nja, inte live eftersom jag precis har kommit hem, men boardroom låter ju väldigt seriöst och fint... Egentligen är det styrelselokalen i grannhusets källare, ett visserligen trevligt rum men helt utan Bruno Liljefors-akryler, skinnfåtöljer och kubanska cigarrer. Måste nog ta och söka ytterligare en styrelse, en där de spelar dart och dricker Laphroaig på kvällarna!

Mötet gick i alla fall bra, och snabba som attan var vi. Nu ska jag skriva protokoll och sen ska sötnosen frakta mig på McD för en god milkshake - min standardbelöning efter mötena. Det har blivit lite vår grej när jag kommer hem :)

Imorn blir det Härnögrillen för hela slanten - slitigt men roligt. Har vi tur kanske fröken Rockit dansar sin Peps Persson-dans?!



Johan kollar på Changeling nu, lite för mkt "film noir" för yours truly. Det är lustigt egentligen, när det gäller film vill jag ha det så mainstreamat som möjligt, helt olikt hur jag ser mig själv som person. Uttrycket "visa mig din vidoehylla och jag ska säga dig vem du är" stämmer alltså inte på er fröken R! Musiken däremot...den är viktigare den ;)

Kommer ihåg mitt första band, det var Magnus Uggla, ett röd-svart kassetband feat. "Jag mår illa". Redan då lyssnade jag alltså på rebels without a cause. Uggla är fortfarande gångbar btw...
Jag var även den skumma ungen som aldrig gillade Ace of Base... Jag hade istället med mig en Best of-skiva med Rolling Stones på lågstadiediscot i trean minns jag. Fick dock inte spelas särskilt länge - inte mina ABBA-skivor heller. Men vem skrattar sist undrar jag? Vem minns Ace of Base idag - och skulle de dra fulla hus på Globen??

Later.

Update: gav Changeling en chans, och den visade sig vara helt ok. Var du lite snar att döma, fröken R?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0