katewellings

När man under en ganska lång tid har oroat sig för något, ni vet samma känsla som när man har repat mammas bil och bara väntar på att hon ska tvätta den nästa gång och upptäcka det, då är det ganska trevligt att få sina farhågor stillade.
Det finns gott om gulliga människor i världen, varav många finns i Härnösand. Sen finns det ett par drular som mer är jobbiga, men det är ju en gång för alla inte min sak. Eller som mitt nya mantra lyder - "Men spelar det någon roll?"
Det har varit omtumlande veckor, men jag tror att jag kommer ut hel på andra sidan. Hel som jag aldrig har varit hel förut i hela (ha ha...) mitt liv. Det är skönt att plocka ut järnspettet ur ryggraden.
Vi är alla olika, och tack och lov för det. Jag menar, snälla nån, tror någon att människor inte utvecklas? Stackare i så fall!
Imorgon ska jag läsa Jöken, springa en sväng i Birsta, och sedan hem för en härlig kväll med mor och far. Ändå: may the time flie please!

May the force be with you...