Skillnaden är...?
Har precis läst Emmas blogg, den är bra. Liksom hon. Hon är en härligt komplext sammansatt människa som av någon anledning (som jag ännu inte lyckats fundera ut) väcker upp min inre slumrande filosof - i alla fall när jag läser hennes blogg. Sen är det skönt med människor som kan försvinna från radarn, och sen poppa upp tillbaka igen utan sura miner. Det är bra.
Mindre bra är det faktum att jag inte kan föreställa mig. Gå omkring och le sött och göra saker som andra människor vill att jag ska göra, bara för att de förutsätter att jag ska göra det. Jag har som livsfilosofi att om något inte känns bra ska man inte göra det. Punkt. Vilket innebär att jag blir tjurig, tjurigare, tjurigast när människor försöker "tvinga" mig till saker, eller när jag känner mig inträngd i ett hörn. Observera att det här bara gäller utanför arbetstid, till och med jag kan inse att jag på ett arbete för betalt för att foga mig, men jag gör det inte på min dyrbara fritid.
Anledningen till att det här slår an en sträng hos mig är att jag under så många många år sett det up close and personal om ni undrar...
Så imorn åker vi till Norfällsviken, ska stressa upp för att hinna spela golf och försöka undvika migrän p.g.a. just stressen... Och inte orkade i laga mat idag heller så det blev pizza. Äckligt och flottigt och bara blä. Jag åt halva, sen mådde jag lite illa.
Kantig och less.
