katewellings

Japp då var dagen avklarad då, den som började så fint med några få timmars febersömn med en sjukt kliande näsa. Så när väckaren ringde halv sju var jag PÅ TOPP!! Sen skulle det rattas in till Sundsvall för skrivande av tenta, vilket jag tror gick jääävligt bra! Sen när jag skulle hem blev jag sittande i trettio minuter för att folk inte kan köra i snöigt väglag, och tydligen inte ens på dubbelfilig motorväg utan att krocka... Inga personskador, det är därför jag raljerar...
Men sen - sen hände det underbara. Ett skrovmål från Korvis i Sörberge, och det var som om mina livsandar återvände. Jag kände mig som Super Mario när han äter lövet och upptäcker att han kan flyga, som stålmannen i sina långkalsonger, som Homer Simpson i baren och som Robert Aschberg i Tv3... ja ni fattar, världen tillhörde mig.
Tyvärr varande känslan ca en timme, och mitt finfina hamburgerbatteri tog slut och ersattes av feberkoma precis när jag handlat hälften av de saker jag behövde i Birsta. Så sen drog jag bara runt där med min röda näsa och hostade som KOL-sjuka Slobodan från Belarus. Men en eftermiddag i päronens soffa med pocketar av Arnaldur Indridasson är heller inte det sämsta.
Så nu har vi kommit åter till Härnösand, och jag måste säga att på senare tid har jag blivit mer och mer less på stan. Att åka från mamma och pappa - snöigt och fint som ett julkort, lugnt och skönt, en stor egen tomt att leka på...till tre trappor upp i pissande hällregn. Nej, jag vill starta trenden "Lantligt boende" bland mina vänner. Givetvis med get.