katewellings

Igår tog jag ett litet steg för Åsa, ett stort steg för håret. Efter sju års ständig kamp med den förbannade slinghättan beslöt jag mig för att det fick vara nog. Sagt och gjort - toning inhandlades och med assistans av Söt-Erica blev jag då något som förpackningen kallade mellanblond men som blev lite åt det ljust guldbruna håret. Och jäkligt bra blev det också, om jag får säga det själv.
Återstår att se om blondiner verkligen har roligare, isåfall får jag väl återuppta bekantskapen med Farbror Väteperoxid, men just nu känns det bara skönt att håret inte är alldeles torrt och sprött och knastrar när man borstar det :)
Såhär äckligt snygg är jag nu:
     

Nu är det snart dags att dra på kockrocken och svänga ihop lite julmat åt folk, sen ska jag nog åtminstone försöka läsa lite Jöken...borde snart komma dithän i min mentala mognad att jag inte skjuter upp allt till sista stund, eller?!

Och Kuckliss, din blogg är också alldeles utmärkt, ledsen att jag inte påade dig i mitt egna Blogawards ;)

Bye bye Brownie