Angående julklapparna...
Ja nu sitter jag här igen, av någon anledning. Kan det vara så att jag är så less på att inte kunna prata ordentligt att jag har ett överdrivet behov av att uttrycka mig i skrift? Kanske, kanske inte...
Nu har vi bokat hotell till den 28e! Blev Stallmästargården i Hagaparken - av de hotell vi hittade såg det överlägset mysigast ut! Det ligger väl inte på "spott-avstånd" från T-Centralen, men å andra sidan kan jag tycka att det är mysigt att bo så man får gå och se lite saker också. Och det är väl typ 30 meter till T-banan, så det är ju inte ute på vischan direkt, inte med mina mått mätt iallafall :)
Fast jag kan tro att 08orna själv tycker det...är lika fascinerad varje gång jag är i vår Hufvudstad. Folk löper som dårar för att hinna med T-banan, och blir förbannade om de minnar den och får vänta 5 min på nästa. Infödda stockholmare förklarar det där beteendet med att de ju haaaar så mycket att göra, men vadå? Tror de att de är ensamma i världen om att arbeta? Träffa vänner för en fika? Boka möten? Det är lustigt att tänka sig att de utmålar sig själva som de enda stressade människorna i landet. Bara för det tänkte jag ge några norrländska exempel på stress - som verkligen är stress!
Under skoltiden: Missade man skolbussen blev man en timme sen - så var det bara, för oavsett om man började gå istället för att vänta på nästa så tog det mig ca 45 min att gå de 6 km till gymnasiet - iallafall på vintern. Så var det bara. Vad lärde jag mig av det? Kliv upp i tid eller ta körkort på din 18årsdag.
I arbetslivet: Du vaknar i tid, lämnar hemmet i tid, sen hamnar du bakom plog/saltbilen på din 4-milssträcka till jobbet. Bara att luta sig tillbaka och puttra i 40 km/h istället för dina vanligt 110... Vad lärde jag mig av det? Att skit händer, och den arbetsgivare som inte accepterar det nog ska byta jobb och börja dressera hundar.
På fritiden: Du ska fika på stan med dina vänninor, och kommer ut till bilen bara för att finna att du måste skotta dig igen den kinesiska muren som plogbilen kastat upp innan du ens kommer ut på gatan. Bara att ta fram spaden och svettas. Vad lärde jag mig av det? Att vänner är förstående och håller din stol på fiket tills du kommer dit.
Så egentligen, vad har en Stockholmare att stressa över? Har de mindre tid än oss...nej, dygnet har för alla 24 timmar. Har de fler vänner och mer att göra på sin fritid? Kanske vissa, men jag känner Härnösandsbor med späckade scheman likafullt... Det måste helt enkelt ha med mentaliteten att göra - att inte låta sig "besegrad" av klocka eller elementen. Jag fattar inte denna oflexibilitet, probably never will... Fint folk kommer alltid sent vet ni väl?
Och ja just ja...den här funderar mitt hjärta, mitt fina odräggiga hjärta på att besudla sin kropp med...jag förstår inte det heller ;)
Hejdå folk...
