katewellings

Känner du hur längtan drar, hur du sträcker dig och stretar, bakom varje hög av sand finns guld för den som letar...

Det är konstiga tider, livet är underbart men ändå. Det finns inget utrymme ibland och jag blir rädd. Ibland behöver jag bara något nytt, utan att släppa det gamla. Och ibland längtar jag efter en tid då allt inte var så färdigt, även om jag då oroade mig för framtiden.

Det enda jag egentligen vet är att jag älskar Johan och inte vill tillbringa resten av mitt liv i Härnösand... Skolår, gå fort!