katewellings

Först och främst. Djur är bättre än människor. De är charmigare, renligare och ärligare. Jag umgås hellre med mina katter än med de flesta människor. När som helst.

Eftersom mitt hjärta blöder för missar har jag valt att göra såhär. Gör det du också. Kom igen för fan. Annars kommer jag hem till dig och kissar i din brevlåda. Gör nåt bra. Du behöver inte berätta för nån att du är human. Eller säger man human när man är snäll med djur? Whatever, släpp loss lädret nu och gör nåt bra. Basta.

Idag hypas alltså stöd till djur. Do it. Come on and DO it.

Tenta imorn, så hej då Härnö.

Ikväll ska jag njuta i Beverly Hills, inhalera sjuka mängder päls och gå på gräsmatta. Så lägenhetsjävlel - fuck you very very very  much! Catch you on the flipside...

Idag har vi förstört en pojkes liv. Han var blond, ung och hade ett hoppfullt uttryck i ögonen. Han hade sitt drömjobb och livet var gott.

Sen klev jag och min sambo in på Dormy, på jakt efter ett par golfskor för knöliga fötter.

En timme och fyrtiofem minuter senare hade ljuset slocknat i pojkens ögon. Hans fina skoavdelning var ett minne blott. Men vi hittade till sist ett par skor. Och en tröja. Och ett par strumpor. Och bollar.

Ett tips om ni tänkt begå ett brott är att köpa ett par golfskor på Dormy och använda dem. De är nämligen proppfulla med min sambos DNA. Allihop... Alla 32 paren.

Igår kilade jag in på bokhandeln och såg att den alltid lika underhållande Anna Skipper kommit ut med en bok om nyttig matlagning. Tryckkokat är tydligen tha shit 2009, lär ju bli ruskigt mumsigt... Men det fick mig i alla fall att börja fundera lite. Kring maten och ätandet.

Jag har finfina tjejer i min bekantskapskrets, med fina figurer och jättesöta ansikten som inte vågar beställa en plusmeny på McD för att de känner sig så tjocka att folk tittar. Det är fanimej bedrövligt. Visst, jag håller med om att man har ett ansvar mot sig själv, att inte låta kroppen förfalla till den grad att det påverkar hälsan. Men det här är alltså fullt normalbyggda tjejer vi pratar om, som kanske inte kan spela Lilla fågel Blå på sina revben, men ändå har många många QP kvar innan de måste specialbeställa kläder.

Egentligen bär det mig emot att ägna ett helt inlägg åt mat, men snälla nån, vad är det som händer med världen?

Jag lovar, här och nu, att aldrig mer klaga över mitt utseende. När min McDonalds-röv släpar i marken och jag måste gå på tvären in genom dörren så ska jag istället lägga upp ett stort garv och stolt berätta om alla ätar-tävlingsrekord jag satt. Det måste ju bli så, det fattar ni väl? Allt annat vore ju att idiotförklara de val jag nu gör - flottet före figuren!

Nu blir det sängen med prinsen. Han är för go min käre sambo :)

Ibland stör jag mig på väldigt väldigt konstiga saker, dvs. saker som en PK-människa egentligen inte får störa sig på. Men vad ska man göra åt det, man är den man är även om det är obekvämt ibland. Säger ni också alltid vad ni tycker även om saker som man inte "får" tycka?

Ska bli riktigt skojigt imorn, jag ska ägna dagen åt bakande och handlande. har varit 2 svängar på ICA, men det är ändå alltid nåt man glömmer. Imorn måste jag komma ihåg cider och turkisk youghurt. Och fetaost, helt klart fetaost.

My name is Earl nu - jag fattar inte att han inte knutit fast Randy ute i skogen och glömt honom där för länge sen. Men så har jag ju nu en gång för alla väldigt svårt för dumma människor. Night night!

Nu är födelsedagen firad i Sälen med pompa och ståt (dvs. god middag, sång, presenter och tårta) Av mina kära vänner i stugan fick jag ett par nickade mjukisar...såna som bara de riktigt coola kidsen får ha. Så from now on kan ni kalla mig Esa, och bara Esa ;)

Sötnosen hade verkligen lyxat till det, han vet hur trött och seg jag har varit, och hur mycket jag har att göra...så då fick jag en Spa-vistelse att njuta av, och det ska bli så gudomligt skönt. Sen var inte kamera-caset och det e n o r m a minneskortet helt fel heller :) Från mor och far ramlade det in ett sprillans golfset, så nu blir jag giftig på banan. King Cobra=giftig=ha ha ha...

Det jag vill ha sagt med det är att jag tycker att ni alla är helt och fullt underbara. Jag har faktiskt haft en sjujävla tur som fått en helt underbar familj som ställer upp i alla väder, en sambo som är min drömman personifierad och en hel hög med vänner som är grymma som satan och gillar mig för den pensio-bitch jag nu en gång för alla är ;)

Just nu sitter jag på ballis, tog en ledig dag och sket högaktningsfullt i Dicks PM... Lite dåligt, men jag tycker samtidigt att jag förtjänar att vara lite oansvarig för en gångs skull. Det här är min vecka, MIN vecka, och den tänker jag spendera med att göra sånt jag gillar. När solen försvunnit ska jag skutta in och börja fixa lite med maten tills imorn, skippar den klassiska smörgåstårtan och kör på lättare buffétilltugg istället, plus min hemmagjorda grädd- och frukttårta såklart! Ska även gnugga geniknölarna och hitta på nåt som min älskade älskade sambo kan äta, han höll på att bryta ihop i telefonen nyss att han inte kan käka min goda tårta. Ska bli så skönt när han kan äta som en normal människa igen!

Nej, nu ska jag mumsa i mig min strachiatella sandwich och bara må gott. Och kom ihåg:

JAG SKICKAR INTE UT NÅGRA INBJUDNINGAR TILL ATT KOMMA HIT IMORN, DVS. JAG RINGER INTE ELLER SKICKAR MESS. MEN TILLHÖR DU MIN OCH JOHANS VÄNKRETS OCH VILL KOMMA HIT OCH ÄTA TÅRTA MED OSS ÄR DU VÄLDIGT VÄLKOMMEN :)
(Vill du inte/kan du inte så är vi inte kompisar längre., och du kan dra för fan i våld...)

Bye bye bloggen!

Horoskop för Väduren...(favorit i repris)

Väduren är en ganska lustig person egentligen...hon har en massa moraliska föresatser om vad som är rätt och fel, men hon bryter mot dem om det gagnar henne. Hon tycker inte om att vara ovän med människor, men hon kan heller aldrig svälja en oförrätt. Hon respekterar auktoriteter, men hatar när folk försöker mästra henne och kan göra tvärtemot vad hon ursprungligen har tänkt, bara för att hon inte tänker känna sig tvingad till någonting.
När Väduren känner sig orättvist behandlad kommer de storvulna orden fram, och hon mästrar vem som helst med sin vassa tunga och oantastliga retorik. Själv tycker dock Väduren att hon är en snäll motståndare i diskussioner, som ger andra tillfälle att säga sitt.
Väduren är en ensamvarg, som hellre umgås i mindre intima grupper än vid stora uppstyltade middagar. Hon har noggrant och på goda grunder valt ut sina nära och kära, och hon tolererar ingen form av svekfullt beteende från sin innersta krets. - då är det adjö. Väduren är oförsonlig, och har lite eller inget till övers för människor som inte ger henne positiv energi. Väduren har inga problem att klippa vänskapsband.

Vädurens starka sidor: Hon är trogen, frispråkig och i avsaknande av falskhet. Hon har lärt sig konsten att säga nej, vilket innebär att ett glatt "ja" från Väduren betyder just ett glatt "ja".

Vädurens svaga sidor: Hon är kontrollerande, och anser sig allt som oftast ha rätt. Att övertyga en Vädur om något är i den närmaste omöjligt. Väduren kan aldrig acceptera att komma i andra hand bland sina kära - hon ska vara prio ett vid alla tillfällen.

Vinn en Vädur: Romantiskt sett är Väduren enkel och billig i drift. Dyra middagar och resor imponerar inte på en Vädur. Däremot bör du se din partner som din bästa vän - en Vädur finner sig aldrig i att etiketteras som enbart "flickvän", utan har ett behov av att fylla fler roller. Vädurar attraheras av värme, mognad och lojalitet.

Väduren och arbetslivet: En Vädur är gjord för en enda uppgift - att leda andra. Sedan Väduren var barn har hon ständigt tubbat andra att gå i hennes ledband. Väduren har även ett ständigt behov av att visa sig på styva linan, vilket medför att hon måste ha närmast obegränsade karriärmöjligheter för att inte känna sig kvävd.

Vädurens framtid: DRA TILL SÄLEN OCH FYLLA ÅR - SO LONG SUCKERS!

Och innan jag skriver ett längre blogginlägg så ska jag tilldela en gratulation till någon som suktat efter en sedan KateWellings började med gratulationer.

Dagens grattis går till Sanna "Smefen" Frölander, som på ett föredömligt och raskt sätt ser till att Härnta-borna aldrig behöver laga sin egen lunchmat. Sanna slår även de flesta hastighetsrekord jag känner till när det kommer till grytor och kastruller, och för det får hon alltså (äntligen) dagens grattis. Hipp hipp hurra smefen! :)

Ååååh inatt kom äntligen mini-Sjödin till världen! En liten kille på "runt fyra kilo och dryga halvmetern lång" (det var fadern som skickade mms-et) ;) Världens största grattis går till AK och Jim!!!

Vaknade inatt kl ett av mess - nu vill bebben komma ut!! Det här är så sjukt läckert, hoppas mms kommer SNART!!!

Nu jobb...uppdaterar när jag kommer hem!!

Ok Fröken R, huvudstupa in i debatten...

Aftonbladets nyaste Wallraffare Jessica Ritzén ska under en månad leva på socialbidraget. För hennes del innebär det i praktiken att hon ska leva på:

· Socialbidrag - 3 680 kronor när hyra, el, fackavgift, a-kassa, hemförsäkring är betalda.

Dessutom får hon ett SL-kort, alltså möjligheten att när som helst åka gratis kollektivtrafik.

Jag är ledsen, men jag förstår nog inte att det är lite pengar.

När allt detta är betalt, att fortfarande ha 3680 kronor kvar, jag tycker allvarligt att det är rätt ok, för att inte säga bra.

En genomsnittlig student, som tar lån, jobbar extra på helgerna (vilket renderar i ingen som helst fritid), har knappa 10 000 kronor att röra sig med varje månad. Om vi betänker en hyra på 3000 kr i månaden, el för 200 kr i månaden, fackavgift och a-kassa 200 kr i månaden, hemförsäkring ca 150 kr i månaden samt kollektivtrafik kanske mellan 500-1000 kr i månaden beroende på var du bor, så landar vi summa summarum på 5 500 kr kvar varje månad. lägg till kurslitteratur, som socialbidragstagaren slipper, så har vi helt plötsligt ganska liknande siffror (och ge mig inte crapet om att det går att låna på bibliotek, 30-40 studenter på samma kurs, 2 ex på bibblan...)

Vi talar kanske om ca 4000 kr kvar att leva på för studenter som utöver sina heltidsstudier arbetar extra. DET är skamligt, inte att man har 3860 kr kvar att leva på som socialbidragstagare! Tillägg då att du sätter dig i skuld till samhället med 5200 kronor varje månad, så inser vem som helst att studenterna har det sämre än socialbidragstagarna. Nu har jag dessutom räknat med en låg hyra för studenten, och inte räknat med kåravgifter, internetuppkoppling och liknande som mer eller mindre "krävs" för att man ska kunna fullgöra sina studier på ett gott sätt.

Jag har haft en sagolik tur, då jag har fått jobba en del extra under min studietid, och dessutom varit backad av världens bästa föräldrar. Annars hade det inte gått utan lån, vilket nu är fallet. Jag kan shoppa vad jag vill (inom rimliga gränser), och dessutom kosta på mig resor, nya kläder, upplevelser och god mat, allt medan jag pluggar. Sedan att det här till stor del är finansierat med mina föräldrars pengar behöver ingen annan lägga sig i.

Poängen är i alla fall att det slås i blindo med den här artikelserien. Det pratas vitt och brett om att man väljer att vara student, man väljer inte att vara socialbidragstagare. Nej, så långt kan jag hålla med, men jag skulle ändå vilja flagga en smula för att man faktiskt, medvetet eller omedvetet väljer att sätta sig själv i den situationen (gäller givetvis inte alla). Någonstans bör du kanske tänka på, genom din uppväxt och adolescens, att du BÖR sköta skolan, du BÖR inte börja knarka och du BÖR försöka hitta ett jobb och behålla det. Dessutom BÖR du kanske inte skaffa familj innan du åtminstone har en chans att försörja den, inte heller BÖR du dra på dig ett dyrt boende långt från din arbetsplats om du är orolig för att ekonomin ska gå ihop. Kanske MÅSTE du flytta från Stockholm, säga upp ditt förstahandskontrakt och flytta ut där det är billigare att bo och lättare att hitta jobb? Kanske måste du anpassa dig?

Som sagt, innan ni börjar gläfsa alldeles för mycket, jag vet att det finns otaliga snyfthistorier bakom varför folk tvingas gå på socialbidrag, och jag anser INTE att det är någon lösning att från ena dagen till den andra ta ifrån dessa människor sin inkomst. Dock är jag väldigt nyfiken på, och skulle görna höra mer i debatten om vad som egentligen lett till dessa människors situation. Som det ser ut nu på Aftonbladets blogg är det många ensamstående mödrar som skriver in och berättar om sin svåra situation, men jag efterlyser ett reportage om VARFÖR det blev som det blev. Var det verkligen bara yttre omständigheter som ledde till denna sits, eller kan det möjligtvis, i något enstaka fall, vara en smula självförvållat genom dumma beslut? Jag har inget emot att bidra till att avskedade kvinnor som övergivits till förmån för mannens sekreterare ska kunna skicka med sina barn fika till dagis. Det jag opponerar mig emot är att bidra till att "baila" ut människor som fattat genomgående korkade beslut under hela sin existens, och struntat i att engagera sig det minsta lilla i sin egen framtid. För jag lovar er, de finns de också, mitt ibland alla snyfthistorier.

Ge mig skäll om ni vill, jag tål det också.

Tack och hej.

Bland de stunder i livet jag älskar Johan mest är när han låter mig vara trött efter jobbet, och själv ställer sig vid spisen och nynnar på en låt samtidigt som han steker köttbullar. Då känns det ännu mer än vanligt att jag har valt ut en bra man att bli pensionär tillsammans med :)

Först och främst till ett fenomen som både stör och fascinerar mig - bloggerskor (och folk i allmänhet) som ljuger om hur mycket pengar de har. Socitetswannabees således. Blondinbella gör det - skriver på bloggen att hon har köpt en lägenhet, och sen visar det sig att det är ett andrahands hyreskontrakt. Folk här i stan gör det...lägger ut blogginlägg på allt de fått av pappa och tolkar alla kommentarer som avundsjuka. För helvete säger jag bara. Jag skulle kunna skriva spaltmeter med inlägg om alla presenter, resor och saker som min familj har betalt, men vem har något intresse av att läsa det? Ska jag lägga ut bilder på V70n och skriva att jag har världens bästa papps som köpt den åt moí??? Om något tycker jag att just detta - att skryta vitt och brett om att pappa har köpt schampoo åt mig snarast tyder på underklass som vill upp? Men det kanske bara är jag som tycker så... (Föräldrarna har även köpt ytterligare en bil åt mig, en lägenhet, x antal resor, frisörbesök, tandläkartider, telefoner, möblemang, golfutrustning osv. osv. in absurdum. Men gör det mig till Härnös prinsessa? Jag bara undrar...)
Sen har vi ju den klassiska beteendestörningen "avbetala-sälja-avbetala, där man köper en ny bil en gång i halvåret, amorterar på den, säljer den och köper en ny bil...osv osv... På det sätter ser det på ytan ut som om man har jävligt mycket pengar, vilket ju ALLA vill...eller hur.

Då har vi avklarat begreppet fekjade fejs, men dagens andra störningsmoment är gamarna. Vi har alla lite gamtendenser i oss, i den benämningen att vi gillar skvaller, vi kan inte låta bli att titta om vi ser en olycka, och vi springer till fönstren om vi hör en brandbil. Gott så, det ligger i den mänskliga naturen. Men, och det här är ett men som stör mig kopoiöst - JAG vill inte bli utsatt för era gamoida tendenser, tack. Det finns vissa så kallade vänner som gärna flovkas när man ärsjälvdestruktiv - dricker vareviga helg, har en pinsam och självutplånande lucköppning  på söndagen för att sedan likt en idiot börja om igen så snart det blir helg. Jag har varit så, och akta er vad många vänner jag hade då, som tyckte att jag var alldeles fantastiskt rolig att umgås med.

Sen träffade jag sambon och blev lycklig. Började med mysiga hemmakvällar och parmiddagar, blev tråkig kort sagt. Då försvann vissa av dessa vänner från jordens yta. Gott så - jag tycker att det är helt och fullt ok att man glider ifrån varandra. Man utvecklas åt olika håll, och det har aldrig gagnat någon att hålla fast vid en vänskap som inte bär sig. Men, här kommer kruxet i min historia. När det då tog slut med sambon, när jag var ledsen och liten och mådde mindre bra - DÅ passade det. givetvis bra tills vi hittade tillbaka till varandra och jag blev glad igen... Jag tycker rent ut sagt att det är tragiskt att man inte kan glädjas åt någon annans lycka (min lycka?)

Nu blir det köttbullar med makaroner, den som känner igen sig kan ju ta sig i brasan.

Då har jag en sekund över då, och givetvis ägnar jag den åt bloggen så att ni ska få något trevligt att läsa.

Morgonen inleddes med Härnögrillen, där jag och fröken Frölander gick lös bland grytor och kastruller för att skapa delikatesser av sällan skådat slag. När vi var färdiga för dagen hade jag efter mycket om och men lyckats övertala kära fröken Frölander att  det hon mest av allt ville med livet var att följa med till Landgrenshallen och se Johan agera tung back i Coop-laget. Sagt och gjort, efter varsin snabb 30-min fixning drog vi till Landgren, där det bjöds på en kavalkad av bara och håriga mansben. Fröken F stirrade så ögonen höll på att ploppa ut, fick hålla fast henne för att undvika skandal!

  

Det glada (?) supportarna hade dock inga ramsor...

 

Så nu ska vi käka lite middag, blir nog en lugn hemmakväll på tu man hand. Har ju knappt setts sen i måndags, igårkväll somnade vi ju så fort vi kom hem... Imorn fyller Märyl 25 bast, så det blir nog en lätt frukost imorn (har hört rykten om att hennes mor fått slava hela dagen i köket) :)

Ha en trevlig kväll alles!

Såhär tidigt på morgonen kan man inte skriva normala och intellektuella saker, det går bara inte. Men jag kan avslöja att jag nu fullt och fast har valt vilken riktning mitt liv kommer att ta, vilket politiskt parti som får min röst nästa gång, och vad jag ska göra under resten av dagen (vänta på bilen, åka till Bevvan, sova i soffan, äta blodbröd)

Man hinner tänka en jäkla massa när man har tyst i hemmet. Men jag saknar mig käre ändå.

Som sagt, ingen kandidat till Nobelpriset direkt, men ändock en update.

Hejdå.

Låten från Tv3s Grannfejden har ekat i mina öron idag sen vi runt 11-snåret styrde kosan norrut. Efter ett snabbt matstopp på Vraket gasade vi till Judeby, där min finfina AK och hennes Jim numera är bosatta. Så snart man skuttade ur bilen överfölls man av diverse djur - 3 små kissar, hund/älgkalven Nike och ett antal hästar, en gris, hönor, får och kaniner (det var dock bara katter + hund som egentligen överföll en..)

Dagen tillbringades sen bekvämt tillbakalutad i AKs soffa, med kaffe och nybakta scones - mums! Vi passade även på att göra testet "vilken psykopat är du" och  - surprise surprise, je suis Hannibal Lecter. Tydligen tar jag in upplevelser på ett intellektuellt plan snarast än på ett känslomässigt dito, och är outhärdligt snobbig. Mina kära vred sig av skratt, så tydligen stämmer det ganska bra med verkligheten :)


Jebus wants dipp?


Söta spinnmonstret Lollo


Fullblodspsykopaten Fia...


Husmor kokar kaffe

Även fick jag se världens smartaste uppfinning idag - och jag tror jag ska köpa en åt min käre. Men jag ska göra om den lite, i ryggen ska det in spik eller glasbitar eller nåt annat...så kan han ju bara försöka vända sig på rygg och ligga och tom-snarka... moahaha!


Misstänker att jag får köpa en med älgar om jag ska lyckas lura på Johan den...

Nu ska jag ta en powernap, är alltid så sjukt trött nowadays. Sen ska jag städa undan lite härhemma - ta itu med gårdagens disk bland annat. Funderar på att göra väldigt lite "måsten" ikväll, igår var inte så vidare värst roligt. Man måste kunna unna sig en ledig afton? Har ju dessutom fixat med Brf:ens räkningar idag, plus sprungit och kopierat upp en massa enkäter, så jag har inte varit helt och hållet oproduktiv. Kanske det blir en lugn TV-kväll i total ensamhet i afton - det vore faktiskt behövligt!!

Laters.