katewellings

Idag ska jag äntligen få veta om det är något fel på mig - annat än det vanliga... Massor med blod ska ut ur min arm och in i någon liten maskin som ska spotta ut ett resultat. Vore ju skönt om det finns en anledning till att jag är trött och misslyckas med det mesta just nu.

I övrigt intet.

Det bästa han gjort...



Var det så här det skulle sluta
Var det så här det skulle gå?
Tänk att två människor som älskat
Kan bryta ner varandra så
Tänk att de händer som har smekt mig
Kan riva upp så djupa sår
Tänk att de läppar som har kysst mig
Kan attrackera mig så hårt

Hur kan jag själv bli så förbittrad
Hur kan man säga allt jag sagt?
Hur kan jag själv bli så förhärdad
Hur kan man bli så jävla kall?
Vad är det för en gräslig avgrund
Som plötsligt öppnas i min själ?
Hur kan man tänka såna tankar
Om nån man en gång ville väl?

Jag orkar inte gå igenom
med vännerna vad som var fel
Jag orkar en gång inte se dem
det är fullt tillräckligt som det är!

Tids nog så kommer de att säga
Att livet måste ha sin gång
Att nya möjligheter väntar
Att det är fel att se sig om
För min del får livet återvända
På vilket jävla vis som helst!
Men just nu måste jag bekänna:
Det är mycket ensamt här ikväll

Anyway you want me.

Ibland går saker och ting sönder på riktigt. Karlssons klister någon?

Varför ska man bara fortsätta stoppa i sig fast man är så mätt att man nästan tuppar av? Det är en av livets stora gåtor. Nu har vi i alla fall kommit hem efter att ha ätit en massa fondue och toppat av det hela med några After-Eightpäron med glass. Mmmmm. Vilde Viggo bjöd som vanligt på underhållningen, och nu är jag så trött att jag nästan somnar sittande i soffan...

Imorgon ska jag nog ta och vara lite duktig, om det inte är så att jobbet ringer och vill ha mig på plats. Jag hade tänkt plocka ur lite skåp och röja inför advent. Våttorka golven och kanske rent av göra ett dagsverke i duschkabinen. Det är rätt trist att städa, men kommer man över den där första 30-minutersgränsen så kan man ju i princip hålla på hur länge som helst. Så jag hoppas nästan lite att jag blir ledig imorn, för det skulle vara väldigt skönt att få storstäda.

Och är det någon som vill ha en Malm sängstomme i björk, med två sängbord och en fast Sultan-madrass 160 bred så kan ni få hämta den på Brännan för en skälig penning. Annars har jag lovat Johan att han får hoppa sönder den!!

Night night

Idag tackar jag Gud att jag har en liten släkt, för det här blev en dyr månad så julhandeln får inte kosta hur mycket som helst i år... Kom precis från Birsta med snygg kavaj, leggings och en top. Det tillsammans med presenter och annat landade på nästan 2000 spänn, vilket väl inte riktigt var planerat?!

Nu ska vi styra kosan mot Öje där det bjuds på middag hos Erica, Markus och Viggo. Kul och gott!

Sitter på blocket och tittar på katter. Vad har jag gjort? Hur ska jag klara ett liv utan misse? Johan för fan, det vill nog till att du lyckas behandla bort allergin för annars blir det här jobbigt...

En hel dag med solsken, och så mycket lättare allt känns. Det är något visst med höstdagar när luften är så där krispigt frisk att man önskar att man kunde ta en tugga. Nackdelen är att längtan efter ett eget hus blir ack så mycket starkare. Vi råder bot på det medelst besök hos vänner med hus.

Samtidigt är jag glad att drömhuset inte dykt upp ännu. Ett halvår kvar, sen lämnar vi lägenhetslivet för att aldrig mer återvända. Jag tänker bo i mitt hus tills de bär ut mig i kista, inga trevliga plusboenden för denna dam - nej tack!

Ikväll ska vi bli bjudna på middag hos storbloggaren Ebo och hans bättre hälft - den fagra Ellen. Fajitas står på menyn, och kanske nåt smarrigt till efterrätt... Smarrigt är förövrigt ett fantastiskt ord, som verkligen låter som sin betydelse. Smarrigt - smaka på ordet och känn det vattnas i munnen...

Nu ska jag ta och surfa en stund på hemnet.se och se om det har dykt upp något spännande. Har du en herrgård till salu i 060-området så kan du ju höra av dig.

Fredagsmys med en riktigt bra film. Om en riktigt bra artist. Hela filmen är bra, men min favoritscen är ändå den när hela Carterfamiljen kör iväg Mr Cashs knarklangare med gevär. Det är äkta kärlek, och jag får lite ståpäls varje gång jag ser den här filmen.

Något som jag dock inte förstår är varför man köper soundtracket till en film som handlar om en artist. Walk the line, Mamma Mia etc. Visst sjunger Joaquin och Reese bra, men de är ju inte ens en piss i Mississippi om man jämför med originalen?! Jag köper hellre en riktig Cash-skiva om jag får välja...

...är numera en helt underbar säng. Jag lovar och svär att man inte kan ligga skönare än vad vi gjorde i den där gudomliga skapelsen. Men nu blir det nog gröt fram till påsk (åtminstone för Johan som fick dra kortet...) Helt galet att den där sängen kostade lika mycket som jag betalade i insats på den här lägenheten...

Nu fredagsdinner, smaskens.

Thank God it's Friday.

Idag ska jag försöka vara effektiv, och göra allt som jag inte gjort de senaste veckorna. Det innebär plugga-städa badrum-sola solarium-epilera benen(om jag står ut...)-åka till Birsta och provligga sängar.

Bäst jag sätter igång pronto!!

Mätt som jag vet inte vad. Tack för trevlig kväll älskling! Vi avrundade med en liten myspromenad i regnet, längs vattnet. Fattar inte varför det inte hottas till lite med en strandpromenad?

Kustbevakningen höll precis på att lägga till också, och de hade en fin liten racer på däck som vi blev lite sugna på. Men eftersom vi inte är kriminella så fick den stå kvar och vi tog Porschen hem...

Idag har det knegats halvdag igen, vilket inte ger så mycket klirr i kassan, men det är kul att hålla kunskaperna någontsånär fräscha - det är sjukt vad fort man glömmer det man inte gör ofta.

Nu skulle det egentligen börja kockas middag, men så blir det inte! Eftersom det är den 19:e november idag så blir det uteätning. Både för att jag har namnsdag och för att Johan och jag firar "ett nytt år" idag. Så det blir någon form av uteätning....smaskens (även fast jag helst lutar mig tillbaka och knäpper upp byxorna när jag har ätit färdigt). Får helt enkelt lösa problemet med ett par leggings med resår i midjan...

En dag till på jobbet, har verkligen mått skit men nu börjar det kännas lite bättre (peppar peppar). Kanske kan bli en riktigt pigg dag imorn?

Dock inte så pigg att jag tänker slösa bort tid på bloggen.

Johan brukar kalla mig pokie, nu är det mer pukey som gäller. Fans fanigaste fan. Ready for beach...

Ska jobba imorn också, lär bli minnesvärt. Förhoppningsvis går det över i natt, som genom ett mirakel. Eller inte. Trodde faktiskt att jag skulle hinna bli frisk på en och en halv vecka. Men inte då... I'll keep you posted boys and girls om jag råkar kräkas över någon stackare som bara ville hämta ut sin pension...

Om bara min nacke kunde sluta värka, och jag kunde sluta vara sjuk och skakis jämt. Då skulle jag kanske uppskatta mitt awesome liv lite mer. Och pussa mer än gnälla. Och göra mer än drömma. Det ska jag göra så snart jag mår bra igen. Pussa och göra. Promise.

Eftersom jag inte riktigt har lyckats komma ihåg hur man behåller maten i magen efter att man har ätit den så laddar jag nu maximalt för beach 2010. Jag har räknat ut att jag kommer att väga ungeför 30 kg om det här fortsätter. Heja heja heja!

Ligger i soffan och kollar på X-games. Det är rätt roligt att höra SVTs kommentator svänga sig med "fett" och "staaajligt".

Fett med hejdå.

men lite bättre..ändock.

Skallen dock full med snömos och humöret at an all time low. Jag har inte tid med det här alls.

Inget sug efter att blogga heller, det finns liksom inte så mycket att skriva om. "Kära dagbok, idag tog det mig 2 timmar att orka kliva upp och kissa??!" Fuck it!

Jag mår illa, illa illa. Magnus Uggla så rätt du hade.

Börjar bli skapligt less på illamåendet, faktiskt det som är jobbigast just nu, plus att min rygg gör ont på ena sidan. Antingen är det liggsår eller ont i ena njuren...spännande att se vilket.

Livet i det stora hela är alltså rätt piss just nu. Känner att jag inte har någon ork alls, vilket ger mig lite panik. Det skulle vara riktigt skönt att få bli frisk nu, och få vara frisk ett bra tag framöver också. Sisådär tio år eller så...

Sover ungefär 18-20 timmar om dygnet. Tack flunsa. Men jag lever i alla fall.

Idag regnar det...igen. Snöblandat, men det är regn när det når backen. Trist trist trist. Jag gillar den tidiga hösten och jag gillar vintern, men november är en helv och hållet meningslös månad i mitt tycke. Och fryser gör man också. Jämt.

Plugga ska det göras idag, har inte alls haft tiden och orken att göra det på sistone, vilket gör att jag sparkar mig själv rätt rejält i baken nu. Dåligt planerat! Men det har varit väldigt mycket jobb på sista tiden vilket jag faktiskt har prioriterat. Rätt eller fel? Rätt anser jag, jag gillar verkligen mitt nya fina jobb och känner att jag lär mig så sjukt mycket matnyttigt där. Men det är ju tråkigt att dygnet inte har 40 timmar...

Läste Allehanda idag, och man slutar aldrig förvånas över hur neggo-pretto makthavarna i Härnta är. Är det bättre med 200 SIDA-ledamöter som inte spenderar en krona i stan, eller nån jävla festival på Mubba som finansieras med skattepengar än 1500 turister som kommer hit på egen bekostnad och lyfter kommersen i den här lilla hålan? Eva Goes du är ett skämt i den här artikeln tycker jag! Men det är väl ytterligare ett steg i stans profilering av sig själv som något slags sista fäste för den trädkramande hippierörelse som i resten av världen dog ut på 70-talet?! Och folk kan bli rädda...själv är jag rädd att gå själv genom stan en lördagskväll för att det kan stå en överfallande våldtäktsman bakom buskarna i stadsparken, vad gör DU åt det Eva? Jävla trams...jag blir så förbannad. Mer blått åt folket.

Hur som haver, nu är det time for books. Guten morgen.

Usch och fifan...har nog frusit konstant i tre dagar nu. Enda stunderna jag är varm är när jag duschar, men det kan man ju inte göra hur ofta som helst?

Kul och intressant dag på jobbet idag, imorn är det plugg som gäller, för på fredag smäller det. Efter tentan blir det till att fräscha upp sig och sen är det pubkväll med jobbet. Skoj!

Optimistisk dag börjas med grådis utanför fönstret. Beslut: ta bilen till Sundsvall. Genast infinner sig ångesten: dyrt dyrt dyrt. Lugnar mig med att det är en en-(två-tre-fyr)-gångsföreteelse. Följs av tjurigheten: kan vi inte flytta nu! Sedan kommer insikten: jag har ett halvår kvar i skolan, SEN köpa hus neröver. Blir ledsen över förspilld tid. Blir orolig att det inte blir nåt jobb efter examen. Får mer ångest. Och sen är vi tillbaka på ruta ett med bussåkandet igen.

Ungefär sådär fungerar mitt huvud. Hela tiden.